Vad vi ville uppnå var:
1) Bredare sovutrymme,
2) Skåp med skjutluckor med förbättrad förvaring,
3) Bättre ställe att ha diverse instrument.
De öppna ”holkarna” innanför sofforna hade länge irriterat oss: alla småprylar faller ut vid kryss för babords halsar. Mellan ”holkarna”, ovanför bordet, kanske man kunde plocka in radio, telefon, navigator etc.


Våga riva ner
Vår Parant med tillverkningsnummer 2 ser naturligt­vis inte likadan ut i alla detaljer som senare båtar. Basinrede av plast var inte klart ännu på Fisk­sätravarvet. Vi har t.ex. sittbänkar i dinetten helt i trä, likaså den något upphöjda durken under bordet.
Vi startade med att ta loss hela den stora träskivan, som sträcker sig från förpiksskottet till toa­lett­väggen. Det betyder att en del smärre lister m.m. måste tas bort, varav några kan vara både limmade och skruvade. För vår del gick det lätt, - limmet var ganska skört och det gick att klara utan att bekymmersamma bräckskador uppstod.
Man börjar med att skruva loss den långa täcklisten, som täcker övre kanten på den stora träskivan. Sedan letar man efter alla skruvar i den stora skivan, bl a den lodräta raden längs de två små skotten intill båda sofforna.
Bordsskenan håller också fast väggskivan på en del ställen, och måste därför skruvas av.
När den stora skivan är loss, finner man att de två listerna invid soffomas framkanter (de som bordet vilar på i ”sängläge”) måste tas av, annars kan man inte få ut träskivan i ett helt stycke.
När detta är gjort, ser babordssidan ut som på bild 1 och 2. Då kan det vara lämpligt att göra en skiss sätta ut viktiga mått, så att man kan planera uppbyggnadsarbetet.

Gör en egen måttskiss
Man behöver en måttskiss när alla bitar så små­ningom skall pusslas ihop. Vår skiss såg ut som på bilden bredvid, fast med lite fler mått utsatta. An­vänd inte dessa måttuppgifter, utan mät upp egna!

Isolera skrovets väggar
Vår Parant har från början en gul velourisering sprutad på plastsidorna i ruffen. Det höll varvet på med ett tag. Det såg från början snyggt ut och dolde en del av insidans ojämnheter. Med åren blir den lätt fläckig, men motstår i det längsta alla försök till rentvättning­. När man till slut tröttnar och vill slippa se eländet går den inte att få bort ens med ganska hårdhänta metoder.
Övermålning med vit plastfärg av våtrumstyp gav en bra yta att kontaktlimma mot, och därefter anbringa­des 10 mm isoleringsmatta mot skrovsidan, för att ge en behaglig väggyta och hindra kondens på skrovets insida.
För att inte få glapp mellan träskivan och dur­ken under bordet skruvades durken av, så att iso­leringen kunde dras ned hela vägen.
Därvid visade sig ett outnyttjat utrymme unge­fär halvvägs in under durken, från mittgången räk­nat. Det blev i slutet av arbetet till vår vin­käl­lare,lättåtkomligt från mittgången. Här ryms minst 12 vinflaskor (kan väl vara betryggande i starta semestern med) och den praktiske sjömannen finner att i takt med en måttlig vinkonsumtion hinner förrådet av smutstvätt att stiga, vilket därvid kan användas att hindra kvarvarande flaskor att rulla omkring. Paranter med basinrede i plast har ett motsvarande stuvutrymme här, redan från början.

Man kunde stoppat här...
Kommen så här långt kan den som inte vill utnyttja tomrummet intill röstjärnen sluta med ned­rivningen.
Man sågar då till den gamla träskivan så att den just täcker de två skotten och fixar till de två hyllorna, förlän­ger soffornas sittytor ut mot skrovet och åter­monterar lister etc.

Holkar blir skåp med skjutluckor.
Det går att behålla bottnarna i de gamla ”holkar­na”. Vad som behövs är nya fronter, i vårt fall blev det skjutluckor.
Man monterar s.k. glaslist upptill och nedtill i yt­terkant, så att man till slut kommer i nivå med mitt­sektionen. Glaslister görs i aluminium som dubbel U-profil (se bild 6).
Med små försänkta skruvar fäster man ovanlisten (den djupare) upptill och den grundare nedanlis­ten undertill. Sedan kan man göra överlappande skjutluckor, sticka upp den inre i innersta ovanlisten och sätta ned den i underspåret. På samma sätt gör man med den yttre skjutluckan.
Skär till lämpliga papp­skivor (t ex wellpapp med rillorna lodrätt) och var noga med att ge dem räta vinklar och lämplig höjd. Använd dem som mallar när skenorna monteras så att dessa blir parallella och så att skivorna lö­per lätt.
Höjdmåtten på främre och aktre luckorna skil­jer sig något, men yttre och inre lucka i samma skåp har förstås samma mått.
De slutliga skjutluckorna kan göras med 2-3 cm överlappning. För att lätt skjuta dem fram och åter kan man göra ett lämpligt stort ”fingerhål” i var­dera skjutluckan - ca 30 mm o - men det går knap­past att klä hålet med de färdiga teakringar som finns att köpa, eftersom luckorna går för nära var­andra. Då kan det vara snyggare och lika praktiskt att sätta en lodrät teakribba i vardera sidan (bild 7)­. Det praktiska med dessa skjutluckor är att de faktiskt inte öppnar sig av sig själva (inga prylar ramlar ut) och att man lyfter av en lucka helt och hållet hur enkelt som helst, om man vill ta ut och in större saker.

Öka sittytorna
Eftersom man nu vunnit i sittbredd ut till skrov­sidan, får man fylla ut den del av ovan­ytan, som ligger närmast utåt skrovet, så att den fyl­ler ut tomrummet som nu uppstått. Vi använde vår gamla stora träskiva att såga ut pas­sande bitar ur, eftersom vi ville ha en helt ny mitt­del. De gamla sittdynorna räcker ju inte heller ända ut i det ny­vunna området, men det spelar inte så stor roll, eftersom man ändå inte sitter där. Vinsten märks i första hand när man sover. Vi hade några små kud­dar (som vi ändå använder) på det lediga utrym­met. Men våra dynor var nersuttna och fläckiga, så när vi seglat en sommar efter ombyggnaden, be­ställde vi nya hos Enars, i full sittbredd. Det blev snyggt och en klar förbättring av sitt- och sovkomfort.

Mittdelen: radio, telefon, navigator.
Efterhand som elektroniken smugit sig in i båten har vi fått se på fula apparater lite här och där. Mest ovanpå garderobstaket - och särskilt bekvämt har det inte varit. En del matos har också lagt sig på burkarna. Kunde man gömma in dem bakom mittdelen på babordssidan, skulle man kunna använda appara­terna bekvämt, när man sitter vid bordet. Genom att sätta luckor för dem, kan man slippa att se dem och i bästa fall hindra tjuvar att upptäcka dem. På detta vis byggde vi in en LEAB Decca-navi­gator för om röstjärnen (ja, det var en del år sedan, - där får plats till en mini-TV i stället). Den sattes på en sväng­bar aluminiumskiva, så att den kunde svängas ut ca 45° och därvid även avläsas från sittbrunnen med ett ögonkast genom luckan. LEAB navigatorn hade stora siffror! Numera är Decca­navigatorn utriven, vi använder istället en liten GSM navigator, som vanligen ställs i en liten plasthållare uppe, innanför vindrutan, bredvid nedgångsluckan. Men utrymmet kan användas till modernare instrument.
Akter om röstjärnen blev det överst vår NMT 450 mobiltelefon av Ericssons äldsta och klumpigaste modell. Telefonluren hängdes i det ”nya" skåpet akterom. (Idag använder vi istället våra mobiltelefoner, men vi har behållit NMT-telefonen på grund av dess suveräna räckvidd). Vidare monterades en modern bilradio med både bra ljudkvalitet och långvåg (viktigt för danska väder­rapporter som är mycket mera omfattande är svenska, oftast mera pålitliga, och som alltid kommer på samma tider år efter år utan att någonsin valsa runt i tablåerna varje gång SR bytt chef!). Underst blev det plats för en liten PR-radio, som fick hänga med, trots att den aldrig användes. Sedan fick det inte plats med mer än värmereglaget till vår Thermotron gasolvärmare.
Skrovet svänger inåt redan högt uppe, så de djupare apparaterna får sitta överst och sedan nedåt i fallande skala. Det gäller att mäta först, innan man börjar.
Idag är det givetvis en modernare elektronik man sätter in.
För vår del blev det inte många millimeter över. När arbetet kommit så här långt såg det ut som på bild 5.

Mittskivan
Med instrumenten kopplade och på plats sågas den nya träskivan till. Sedan gäller det att mäta in var luckorna framför instrumenten, på var sin sida om röstjärnen, skall komma. I vårt fall kunde båda göras lika stora och placeras med sina underkanter parallella med bordsskivan.
Genom att tejpa ihop en pappyta precis lika stor som den nya träskivan, av styvare wellpapp och klippbar kartong, gick det att göra en alldeles exakt mall med räta vinklar i de kommande luckorna. När man sedan sågar i träskivan har man ju bara en chans!
De två hålen i skivan sågades ut med lövsågs­blad, med försiktighet. Tålamodsprövande, kan man tycka, men träsågning går ändock rätt raskt jämfört med sågningen av alla apparathålen i aluminiumplåten.
De ursågade bitarna ur den stora skivan akta­des noga: - de skulle ju bli luckor. På så sätt får man samma ådring i materialet och luckor som passar bra, efter en lätt putsning med fint sandpapper så att sågspåren försvann.
Luckorna försågs med en enkel, utfallande kant­list av teak, limmad direkt på luckornas framsida.
Vi valde att inte fästa luckorna med gångjärn. Under gång tar vi helt enkelt bort dem, sedan kan man sätta dit dem när man inte har bruk för in­strumenten och när man lämnar båten. Luckorna har därför på baksidan, inåt röstjärnen, en liten utskjutande plåtkant, som träs in vid träskivans bak­kant, när luckan sätts i. På motsatt sida kunde man sätta ett lås, men vi behöll luckorna helt släta. Vi har i stället en liten mässingspinne, c:a 6 mm Ø, som skjuts in i luckans framkant i relativt trögt­gående hål inne från det nya skåpet intill. Dessa enkla låspinnar fungerar utmärkt och gör att luckorna sitter snyggt på plats - och inte ser ut att vara öppningsbara. Ett tjuvknep!

Stuvutrymmet under durken
Extra stuvutrymme, lågt ner och nästan mitt i båten - det måste man ju ta vara på, när man likväl har tagit upp durkskivan. (Den följande beskrivningen gäller uppenbarligen endast för de första Paranterna, innan Fisksätra började montera basinrede i plast). För vår del fick skrovsidans isolering lov att gå hela vägen fram till sockelkanten vid mittgången. Se­dan sattes en bräda in som bakre vägg, på lagom armlängs avstånd. Den lodräta plywoodskivan, som bildar sockel under bordet mot mittgången togs av (med något besvär) och här gjordes två långsmala luckor efter samma princip som de tidigare beskrivna. Anledningen till två luckor, båda in till samma gemensamma stuvutrymme, var att få en mittbit kvar av sockelskivan, så att den inte skulle säcka ihop här när man trampar på golvet. I detta fallet sattes luckorna fast med gångjärn i ena kortsidan och teakringsklätt fingerhål i i den andra, med hake/snäpplås innanför, på vanligt båt­inredningsvis. Se bild 8.

Ytbehandling
Nu hade vi en del nya träytor att titta på. Tidigare har vi tröttnat på all matt och gråsmutsig teak, or­sakad av påblaskad hushållsteakolja, alltifrån varvs­leverans och via tidigare ägare. Ledsna som vi var att se på de gamla, evigt matta ytorna, längtade vi efter något hållbarare. Bit efter bit har skepparen mö­dosamt fettat av teakplywooden. Det blev blank fernissa, precis som i gamla ti­ders båtsalong. Snyggt, tycker vi, nu syns den vackra träådringen som bäst. Hu! säger andra. Må var och en bli salig på sin fason!

...och så blev det klart!
När allt detta var gjort, fann vi utseendet gott och funktionerna just så bra som vi hoppats. Nu sover vi skönt med klart minskad trängsel. Vi kommer lätt åt prylar i skåpen, som nu kan stuvas betydligt fullare tack vare skjutluckorna. Det passade skepparen förträffligt att kunna sitta vid det sjökortsstora bordet och lägga in dagen rutt och programmera navigatorn. Likaså kan man svara i telefon även från sängliggande ställning. De ni! Det här jobbet är ett väldigt pulande, men ingalunda svårt. Man klättrar mycket upp och ned båten med alla lister och småbitar som skall passas till och provas in. Ställer man båten på sin tomt vintertid, som vi gör, är det dock inte så besvärligt att göra jobbet ”på land”. Det har nu gått en del år och vi är fortfarande mycket nöjda med ombyggnaden, inga nackdelar har upptäckts.

Besättningen på Parant nr 2 Anna Lejon.