En något längre tur än planerat

Här samlar vi berättelser om kanalfärder med Parant. Vi har motsvarande serier om Paranter i norr och Paranter i syd. Alla bidrag är välkomna!

Vi hade tänkt oss en liten tur söderut på Vättern...
Det är måndag eftermiddag den första dagen i augusti, vinden är svag och otroligt nog strålar solen från en klarblå augustihimmel när vi kastar loss från hamnen i Askersund, längst norrut i Vättern. Ros-Marie trixar ut båten ur hamnen för att sedan styra ut över Alsen ned mot Stjärnsunds slott. Själv går jag upp på däck för att fixa med segel och ta in de fendrar som hänger längs skrovsidorna.
Någon distans efter att vi passerat den inre skärgårdens smala sund öppnar skärgården upp, samtidigt som vi ser Hammarsundsbron rakt föröver. Efter bron följer vi farleden söder ut mot Bastedalen, vinden har ökat något och vi skyndar att sätta segel, det är inte så dumt att glida fram ljudlöst genom vattnet trots allt pyssel det innebär för en ovan. I höjd med pricken intill St. Moholmen ringer min bror Peter från sin Nimbus 26:a, han har sett oss sätta segel och undrar var vi är på väg - Natthamn på Lilla Röknen eller kanske Vätternskärgårdens populäraste ö Hjortholmen? – Ingendera blir svaret, vi skall ”nedåt” sjön men vet inte vart.
Kanske blir det en sväng in till de fina naturhamnarna i sunden mellan Ombo öar norr om Karlsborg eller så lägger vi till i Vallgraven nedan slottet i Vadstena? Efter knappa två timmars kryss vet vi att Medevi brygga blir semesterns fösta natthamn. Vinden har ökat rejält och Vätterns omtalat korta och höga vågor bryter upp över fören så det stänker på vindrutan. Vi seglar ned i höjd med Medevi innan vi revar segel, startar Pentan och tuffar för motor sista biten in till hamnen.

Blåsigt, oskyddat. Skönt att Bruce-ankaret håller!
När vi närmar oss hamnen ser vi att det redan ligger 6 båtar förtöjda längs sidorna av bryggan. I mer oskyddat läge längst ut på bryggan ligger endast en större segelbåt på genomresa från kust till kust. Vi lägger oss intill, med vårt rejäla Bruceankare förhoppningsvis ordentligt fastdraget i botten. Alla utom en vid bryggan har överraskats av den snabba vindökningen Ingen har för avsikt att fortsätta färden senare under kvällen. En rejäl brasa grillbrasa tänds samtidigt som några knattar livfullt metar kräftor under bryggan.
Under natten vrider vinden över på väst, rätt in i viken och vår akter. Sömnen blir orolig och vi vaknar flera gånger av att vi hör konstiga ljud – tänk om ankaret lossnar. I gryningen avtar vinden och vrider tillbaka mot sydväst. Trots att vi är trötta efter en orolig natt med flera kontroller av ankargreppet tar vi tidig frukost, med mycket kaffe, innan vi lättar ankar för en ny dag till sjöss. Väl ute ur viken hissar vi segel och kryssar entusiastisk fulltankade med koffein ett par timmar utan att komma någon vart.
Distans lägger vi visserligen bakom oss, fram och tillbaka mellan Stora Röknen och Gopön. Men rutten som ritas i GPS:en lämnar en del att önska när det gäller den tänkta turen till Motala. En nordlig ström tillsammans med sydvästen är problemet, det blir till att starta motorn och tuffa på ned mot Erkerna och Motalaviken. Så fort vi rundat Erkerna har vi vinden från ”rätt håll”. Seglen åker ut med fart och vi får en härlig segling i 5 till 6 knop hela vägen in till inseglingen till Motala och den trevliga gästhamnen.

Vi har verkligen en rymlig båt
I Motala är det lite mindre båtar än vid besöket för några veckor sedan. Vi hittar en bra gästplats mellan två ”vanliga” segelbåtar. Jag kan inte sluta att förvånas över hur rymlig Paranten känns i förhållande till yttermåtten. Segelbåten bredvid är säkert metern längre, men verkar mindre på grund av lägre fribord samt avsaknad av sittbrunnskapell. I Motala bestämmer vi oss för en tur på kanalen, resan är ju ändå betald sedan tidigare då vi som har båt liggandes i Vättern får årskortet ”på köpet” när vi löser enkel kanalbiljett.
Under kvällen förbereder vi därför på nytt ”Fru Johansson” för en tur på Göta kanal. Segelkapell läggs på, bränslenivå, olja mm kontrolleras innan alla fendrar tas fram. Över tre fendrar tvärs styrbord hänger vi en ”slussbräda”, en ungefär 1,4 meter lång och 1,5 dm bred hyvlad bräda. Brädan är till stor nytta vid slussningen då den fungerar som extra skydd för skrovet mot ojämna och av alger påväxta slussväggar; alla som har slussat förstår vad jag menar.

Österut på Göta Kanal
När Paranten är färdig för kanalen tar vi en fika innan vi ger oss ut på en tur längs strandpromenaden och runt centrala Motala. På väg tillbaka till båten besöker vi hamnens antikvariat innan det stänger för kvällen. Kanske finns här något läsvärt att ta med på kanalen. En gammal Harry Martinsson ”Kap farväl” känns som passande kanalläsning. Det har hänt en del med både båtar och synen på människor av olika slag sedan boken gavs ut.
Utvilade efter en lugn natt i gästhamnen följer vi två segelbåtar och en motorbåt igenom första slussen in i kanalen. Vi passerar efter den stund Motala Docka och Vätterns fånge ”Motala Express” där hon ligger vid kaj i väntan på reparationer av det rostangripna skrovet. Efter att ha tampats med kanalens jobbigaste sluss oavsett färdriktning, Borenshult, glider vi ut på sjön Boren där vi genast imponeras av den tyska segelbåten som med bara försegel uppe sakta seglar ifrån oss. När tyskarna kommit strax för om oss ser vi att de har motorn igång. Vi härmar givetvis och ”seglar” sedan sakta ikapp.

Nästan som filmen "Göta Kanal"...
Efter Boren kommer Borensberg och det från filmen ”Göta Kanal” berömda kanalhotellet. Här måste vi invänta passagen från en av kanalbåtarna med förtur till slussarna. Medan vi väntar smakar det bra med lunch i solskenet. Under det att vi väntar på vår tur i slussen har det samlats ett antal båtar som alla vill ned till kusten. Några har bråttom, en har jättebråttom och rör till det.
Den finskflaggade båtens kapten hade tjänat på minst en stresshanteringskurs innan semestern, lite lugnare hade han säkert insett det omöjliga i att med våld försöka pressa in sin alldeles för stora motorbåt i den på tok för lilla glugg som . . . . . . . . Ja just det! Underhållande var det i alla fall.

Bra slussning, skyddad hamn
Efter Borensberg rinner dagen lojt iväg med ca 5 knop. Slussningen går bra och vi är fortfarande samma tre båtar som följs åt ned till Berg. Det är trevligt att slussa när några båtar följs åt. Efter ett par slussar är besättningarna intrimmade mot varandra, båtarna tar samma plats i slussarna och allt löper som på räls. Vi hinner precis fram till övre gästhamnen i Bergs slussar innan personalen går hem för kvällen. Den övre hamnen är för övrigt att rekommendera för er som tänk er en tur på kanalen, väl skyddad, nära service, affär, fik och för den som önskar - restaurang. I den nedre hamnen kan det vara stökigt när kanalbåtarna anländer sent på kvällen, något som alltid innebär omflyttningar. Vid fint väder brukar det dessutom vara många ungdomar som till sen kväll grillar, badar och dyker i den i nedre slussen alldeles ovan gästplatserna.
Under kvällen i Berg får vi besök av goda vänner från Linköping. Nybakat bröd och kaffe passar utmärkt efter en lång dag på kanalen. Under natten blåser det upp och vi är glada för det skyddade läget i bassängen. Efter frukost, lagom till första slussning dagen efter åser vi en ny variant på ”först in i slussen race”. I bassängen cirkulerar sex båtar tätt för mot akter – alla med sikte första slussning nedåt. Tätplatsen hålls av samma finska kapten som var lös i Borensberg. Tyvärr kan inte slussarna kan öppnas nedåt på utsatt tid eftersom en av kanalbåtarna (med förtur) skall slussa upp. Några snedseglare tar ut sin frustration över att dagens planerade sträcka spricker genom att träta på den stackars slussvakten.
När det efter ca 45 minuter är dags för färd nedåt visar det sig att stressen var obefogad. Alla som vill nedåt får åka med eftersom slussvakterna fyller stegen nedåt med båtar. Vi kommer med i tredje steget och efter knappa timmen sätter vi segel ute på Roxen. Vinden ökar ytterligare och vi surfar i frisk medvind fram över sjön. Liksom på Vättern blir det korta och relativt höga vågor, båtarna vi möter har allt annat än en angenäm tur över sjön.

Cirkus i Söderköping, lugnt i Carlberg
Efter Roxen slussar vi vidare ned till Carlbergs slussar där vi blir instängda för natten. Målet för dagen var annars gästhamnen i Klevbrinken. En gästhamn som är ett utmärkt alternativ, inom promenadavstånd, till den mer cirkusbetonade upplevelsen Söderköpings hamn brukar erbjuda under högsäsong.
När vi drar igen kapellet i Carlberg för natten är det en ljummen gnistrande stjärnklar kväll - när vi vaknar vräker regnet ned. Tyvärr måste vi vidare då vi på nytt har besök att vänta, den här gången från Örebro. Vår son Henrik och Ros-Maries mor Evy hoppar ombord vid Klevbrinken, Ros-Marie mönstrar av och tar Evy:s bil in till Söderköping för shopping och assistans i slussen innan hon åker vidare ned till Mem.

Snava i skussen
I Söderköpig händer det som inte får hända! Det kraftiga regnandet har medfört högt mer strömmande vatten i kanalen. Vinden ligger på i aktern när Henrik står redo att kasta aktertampen till Ros-Marie på kajen, men han fastnar i mantåget med tampen, jag slår back – friläge och skyndar ut för att hjälpa honom loss. Vi ligger knappa metern från slusskanten - ta förtampen säger jag till Henrik, jag hoppar iland med tampen här. Ros-Marie går mot fören när jag hoppar.
Eller rättare sagt dyker, för ena foten fastnar i båten för en sekund samtidigt som den andra foten krafsar efter fäste på den såphala kajkanten. Jag försvinner motvilligt rakt ned i kanalens lerfärgade kalla vatten. Snabbt hasar jag mig uppför stenkajen för att trä tampen igenom en av löpringarna. Genomvåt räcker jag över tampen till Evy som skräckslaget ser på. Som tur är vädret för dåligt för de turister som annars skadeglada väntar på just den här typen av uppvisningar i slussarna.
Henrik skrattar hela vägen till Mem över hur korkad hans far är och konstaterar krasst att ”gubben” flyter hyfsat men flyger som en skadeskjuten kråka. Utan vidare missöden tar vi oss sedan till gästhamnen i Mem för en värmande middag där inget saknas efter Ros-Maries shoppingtur. Det senaste dygnets ihållande regn är på väg ut över Östersjön när vi vinkar farväl till våra gäster för dagen. Tack och lov finns det trots att kvällen är sen en öppen tvättstuga med torktumlare i gästhamnen. Kanaldoftande kläder, regnkläder och en del annat som behöver fräschas upp efter äventyret på kanalen snurrar till sent.

Översvämning: väntan!
Som en av två båtar lämnar vi lätt försenade en råkall vindstilla augustimorgon kanalen vid första slussöppning. Vattennivån i kanalen har efter allt regnande stigit så att det på flera platser mellan Söderköping och Mem svämmat över. Först efter att ha sänkt vattennivån under en halvtimme vågar sig personalen på dagens första slussning. I Motala kändes Mem ToR som en lagom tur, eventuellt, möjligen, kanske tre dagar extra ut till Arkösund?
Det ser lite märkligt ut när den med segel riggade McGregor vi sällskapat med ut på slätbaken drar på gas, planar ut och försvinner ut över fjärden. Själva lunkar vi på i stadiga 6 knop ivrigt spanande efter bekanta från Kristinehamn som i sin nyförvärvade Comfortina skall vara på väg in mot kanalen efter en tur från Stockholms skärgård.
Tanken var att vi skulle höras av och om möjligt mötas dagen innan i Mem. Vad hjälper det att min mobil från Ericsson är vattentät när elektroniken i den är helkass? Dagen efter fungerar mobilen hjälpligt, åtminstone så pass att vi kan konstatera att Leif och Ros-Marie (knepigt med fruar med samma namn ibland) har haft en besvärlig tur längs kusten. Varmgång i motorn, elfel och konstant motvind, har sinkat deras tur i nyförvärvet. Det visade sig senare att vi passerade dem vid Stegeborgs gästhamn där de vilade ut efter allt slit, så nära och ändå.....

Förbi Oxelösund
När vi närmar oss Arkösund lättar molen och solen tittar fram, varför inte ta en tur upp förbi Oxelösund nu när vädret ser ut att bli bättre? Äventyret som följde längs ostkusten upp till Södertälje har redaktör’n för hemsidan bett mig bespara trogna besökare av sidan. Men något måste ju ändå med, speciellt mötet med en större motorbåt vid Örnklubb. Trots att passagen är smal ligger de kvar i fart strax under planing. Svallet är rejält och de ser tydligt på min mun vad jag tycker om deras totala brist på respekt för omgivningen. Båda hoppar upp som om de blivit strömförande och visar allt av fingrar och grimaser de är kapabla till. Jag skrattar och gottar mig lyckligt åt att de var så tacksamt lättretade.
Vi valde att gå inomskärs från Oxelösund upp till Stendörrens fina naturhamn. Strax efter att vi lagt till i viken kommer en bogserbåt med en stor pråm full med timmer fram mot sundet. I den hårda vinden har de ett jättejobb med att baxa pråmen igenom den smala och knixiga passagen utanför naturhamnen. De löser till slut problemet genom helt sonika sätta pråmen på grund, gå runt med bogseraren och dra loss pråmen för fortsatt färd. Vi grillar och trivs fint i lä för vinden när en av de segelbåtar som valde att gå utomskärs från Oxelösund anländer för att lägga till bredvid oss. Besättningen är helt färdig och rörande enig om att vi gjorde rätt i att inte följa efter dem ut i öppen sjö. Det blev mycket värre än vad de förväntat, målsättningen Landsort innan mörkret fick de ge upp.

Rekommenderas: Arkholmen
En suveränt fin natthamn som rekommenderas varmt är Arkholmen. Välskötta bryggor finns både i viken mot norr samt mer skyddat i ”lagunen” på öns östra sida. Faktiskt en holme jag önskar det gick att flyttat upp till Vättern. Ni hittar holmen på sjökort 6172 norr om Grönsö.
När vi lättat ankar och rundar lilla Arkholmen med sikte på gästhamnen i Södertälje har vi en havsörn ovan båten. Kanske var vi inte lämpligt byte, för efter någon minut flyger den vidare ut mot Fifång. När vi passerat under järnvägsbron och närmar oss Södertälje kanal möter vi en stor lastbåt. Väldigt vad liten en fritidsbåt kan kännas?I Södertälje hinner vi precis en runda till centrums matbutiker innan de stänger för dagen.
Det första av kommande dagars två utlovade oväder anländer sent under kvällen, alldeles efter det att vi i lä under kapellet gottat oss åt rökt sik, potatissallad, kall pilsner och annat gott som dök upp från ingenstans i butikens matkorg. Rester av ovädret i form av byig vind finns kvar under morgonen när vi för andra gången denna sommar knallar in i Södertälje sluss. Strax efter slussen passerar vi Linahamnen där vi tidigare under säsongen köpte vår Parant. Inte utan att det drar lite i styrningen – kanske längtar hon tillbaka till tidigare ägarens mångåriga seglarkunskaper?

En besvikelse: Björkö
Med tanke på vindstyrkan våndas vi lite över att gå ut på Mälarens öppna fjärdar. När vi passerat fyren vid Viksberg väntar vi oss en skumpig färd över till Björkö. En bit ut i sjön kommer farhågorna på skam, den vind som vi helst väntar ut i hamn hemma på Vättern är helt okej båtåkarvind på Mälaren.
Okej var inte besöket på Björkö. Den så omskrivna verksamheten på ön var turens största besvikelse. Tyvärr hade vi för stora förväntningar på Björkö – det som visats i TV från ön klarade de inte att leva upp till på något sätt. Inte blev besöket bättre av att anlöpande turbåtar rev upp höga svall in mot den mediokert skyddade gästbryggan. Oron för båtens väl och ve gjorde besöket på Björkö till det kortaste hamnbesöket på hela turen.
Det korta besöket förde det goda med sig att vi fick mer tid till sjöss. Så! Vi satte segel och siktade in fören mot Strängnäs, Man ska ju inte stressa på semestern sägs det, men det vore allt bra trevligt att hinna fram till en skyddande hamn innan det andra ovädret rullade in?
Att segla på Mälaren var en ny upplevelse för oss, öppna fjärdar som gav god fart åt båten byttes mot nära nog vindstilla passager mellan öar och igenom trånga sund. Ena stunden seglade vi så det fräste om bogen för att strax starta motorn för att inte förgås av snabbt påkommen tristess i stiltje.

Toppen: Strängnäs!
Strängnäs och dess skyddade gästhamn var toppen, nära centrum med fina promenader bland de gamla välskötta trähusen upp runt den magnifika kyrkan. Ovädret kom som utlovat. Under natten tjöt det i segelbåtarnas riggar. Likadant blåsigt var det på morgonen efter men solen tittade försiktigt fram och lockade till ytterligare en promenad igenom staden. Vinden avtog något fram på dagen så vi beslutade oss för att segla vidare mot Sundbyvik. Om vi inte hann fram innan kvällen fick det bli naturhamn.
Från Strängnäs seglade vi så mot nordväst upp mot Segersön och Norrfjärden. Visst var vinden frisk men inte kunde vi ana att den var så frisk att den nära nog kunde tippa en stadig Parant över ända. Efter Norrfjärden närmade vi oss Hästskär när en hård vindby, troligen med fart från Gisselfjärden, tar ett rejält tag i seglen. Innan vi, ovana som vi är, hinner släppa ut seglen för att räta upp båten blir det förvirrat och lite obehagligt för en kort stund.
Adrenalinet pumpar när jag rafsar ihop seglen hjälpligt samtidigt som Ros-Marie startar motorn, i trygga 6 knop återhämtar vi oss till dess att vi rundat Djurgårdsudd. Med nyvunnet mod åker sedan seglen ut på nytt och vi får en fin tur över Granfjärden. Efter någon timme skrattar vi gott åt händelsen samtidigt som vi funderar på vad de i båten efter tänkte om oss i vår belägenhet.
Regnandet håller sig borta emedan vinden fortfarande är frisk när vi nöjda med dagen lägger till vid Sundbyholms gästbrygga. Ännu en trevlig Mälarhamn ser vi att det är när vi besöker hamnkontorets café. I hamnavgiften ingår bl a fri tillgång till bastu, en förmån vi efter en långpromenad runt slottspark och hällristningar gottar oss åt till fullo. På vägen till Hällristningarna stöter vi på en livs levande viking i full utrustning, som tur är han den vänligare sorten. Vi får behålla både kamera och kontanter. Vikingen var för övrigt en av deltagarna i ett skådespel som framförs från en scen inte långt från hamnen.
Från Sundbyholm seglar vi dagen efter ut över Blacken. Vädret växlar mellan strålande sol och kraftiga åskregn. Vi möter i skyfallet ett större fartyg som vi gissar kommer från hamnen i Köping. Vid middagstid når vi Kvicksund där vi lägger till vid marinan för ett besök i butiken. Vi har sedan vi lämnat Göta Kanal haft problem med en läckande vattenkran. Tyvärr finns inte reservdelar eller någon passande kran i lager till ”Fru Johansson”, så det blir till att behålla punkten kranreparation i ”fixalistan” ännu en tid.
När vi passerat under broarna vid Kvicksund möter vi en motorbåt som i hög fart närmar sig. Trots att broarna redan gått ned till mer än hälften och lamporna vid sidan om lyser stopp fortsätter båten. Om flybridgen satt kvar efter den vådliga passagen är vi för långt ifrån för att kunna avgöra. Sent på eftermiddagen lägger vi till i Kungsörs lilla gästhamn en bit upp från Arbogaåns mynning. Personalen ser vi inte till, men en lapp på dörren till stugan med kök och duschar meddelar att ”någon” kommer ned till hamnen under kvällen för att ta upp avgiften. Vi tar en promenad genom staden och hittar både affärer, bageri och båtvarv. Från pizzerian doftar det alldeles för gott för att vi skall kunna motstå ett besök. Allt annat kan vänta till i morgon.

Sevärt träbåtsvarv i Kungsör
Innan vi lämnar Kungsör passar vi på att besöka Schelins båtvarv för att titta på några mycket fina och välrenoverade träbåtar. Trots att vi stör den pågående verksamheten tar de sig tid att berätta om båtarna för oss. Kungsörsbagaren ligger tvärs över gatan från båtvarvet, nybakat lockar och kaffet likaså, sjön suger även om vi för tillfället står stadigt på landbacken. Idag har vi gott om tid eftersom dagens etapp bara innehåller en tidsbestämd broöppning och en kort färd igenom sjögullet uppför Arbogaån till Hjälmare kanals nedre sluss.
Ett par distans in i Arbogaån passerar vi under den linbana som under många år fraktade kalk från brotten vid Julita över Hjämaren till industrin i Köping. Lagom till det att vi tänder grillen intill bryggan nedan kanalen anländer Henrik och Evy på nytt. Henrik som är ledig över helgen skall följa med oss de sista dagarna genom Hjälmare kanals nio slussar och vidare över Hjälmaren in till Örebro. Evy tycker för sin del att är lagom äventyrligt att bryggsegla i Arbogaån den här helgen. Nedan slussen är det gott om abborre varför det blir en stunds fiske i kvällningen.

84 slussar utan skråmor
Redan vid sjutaget är vi uppe och förbereder lördagens första slussning. Vädret är perfekt för kanalfärder, lagom varmt och strålande solsken från en ovanligt blå himmel. Slussningen sitter i ryggmärgen efter sommarens äventyr. Totalt passerade vi under sommaren 84 slussar utan större missöden. Inte en skråma har vi, precis som utlovat till tidigare ägare, orsakat skrovet.
Tyvärr får vi avsluta sommarens slussar som en av två båtar längst fram igenom slussarna. Parantens korta, fenkölade skrov gillar verkligen inte de strömmar som bildas längs fram i slussarna vid slussning uppåt. Ligger vi däremot bakom en större segel- eller motorbåt är slussningen riktigt trivsam. Slussning nedåt är bara kul oavsett vilken plats båten tilldelas.
Nåja, i nio slussar ska nog gå bra efter det att vi bett personalen släppa på vattnet lite långsammare än de först tänkt sig. Halvvägs genom kanalen passerar vi Kvarnsjön. Området känns som ren vildmark trots att vi är alldeles inpå bebyggelsen. Intill den utprickade farleden genom sjön häckar ett par fiskgjusar i toppen av en stor tall. När vi närmar oss holmen lyfter en av fåglarna för att kretsa över oss till dess att vi passerat. På vägen genom kanalen möter vi även en del kanoter. Säkert är kanalens skyddade vatten perfekt för den som är ovan eller bara vill ut på en lagom tur över dagen.
Efter kanalens sista sluss lägger vi till vid ”väntbryggan” för en fika och ett svalkande doppet i Hjälmaren. Nu har vi knappa två dagar kvar av turen till Örebro. När vi lämnat kanalen bakom oss tar vi sikte på Tåkenön i sydväst. Vinden är svag och vi har gott om tid. Fiskesuget tränger sig på och i slappa knopen seglar vi med några beten på släp under några timmar innan vinden dör ut helt. Fisk fångar vi ingen men det värsta suget lugnas.
Över en helt stilla Södra Hjälmaren tuffar vi för motor in till Hampetorp och båtklubbens hamn. Här har Tomas och Lotta sin båt liggandes och under kvällen får vi besök av dem. Givetvis är de nyfikna på vår tur från Askersund, samtidigt förhör vi dem om villkoren för hamnen i Hampetorp och deras favoriter bland badholmarna. Tomas gillar alla ställen som han kan ta sig till utan att gå på grund. Lotta berättar att han tidigare under sommaren lyckats gå på grund, fast han enligt egen utsago visste rutten exakt. Det i försåt utplacerade grundet kostade dem ytterligare en ny propeller.
Söndag morgon anländer med svag vind och strålande solsken. Henrik tog verkligen med sig finväder ut på sjön den här helgen. Ingen längtar hem men sista dagens etapp är tyvärr oåterkallelig. I morgon skall båten lyftas i Skebäcks hamn. Som under lördagen seglar vi sakta över Hjälmaren, den här dagen upp mot Björksundet, vidare över Mellanfjärden och Hemfjärden in mot Örebro. Det märks av alla bottengarn att gösfisket är omfattande i Hjälmaren. I Björksundet står ett redskap från den norra stranden ända ut mot farleden. I Skävesund överväger vi ett besök vid fiket berömt för sina räkmackor. Tyvärr är det fullt vid gästbryggan varför färden fortsätter över den sista fjärden in i Svartån till Skebäcks hamn.

Avmastning, upptagning, hemtransport
I hamnen väntar Evy på nytt med bilen för transport hem till Brickeberg, fyra kilometer söder om Örebro. Sent på söndag kväll efter det att vi varit hemma för middag och avlastning tar vi en vända till hamnen för att masta av båten. Masten lägger vi på takbågar och en i all hast ihopsnickrad extra stötta som vi surrat mellan extraljusen i fronten. Oj vad lång en mast är när den hamnar på biltaket! Försiktigt smyger vi i skydd av mörkret bakvägen genom Almbys villaområde hem till egna gården.
Måndagen den 15 augusti klockan 13.00 är sommarens äventyr definitivt över när ”fru Johansson” lyfts ur vattnet för att ställas på transportvagnen. Det blir lite trixande innan allt stämmer. Men med rätt tyngd på traktorns drag och en rejält surrad Parant på vagen bär det av ut på vägen.
Med båten hemma i trädgården blir det givetvis en hel del skruvande om kvällarna. Varför inte göra så mycket som möjligt av vårfixet när det ändå är bra väder? Som tur är har vi även en mindre HT-båt liggandes på trailer. En båt lagom stor för en finväderstur på exempelvis Vänern eller Vättern dagar när det behövs lite sjöluft eller bara lite trevligt fiske. Trots att seglingssäsongen vart kort 2005 fortsatte båtåkandet med HT-båten ända till veckan efter jul, sedan kom kylan på allvar med snö och isiga hamnar.
Paranten står under presenning sedan oktober i väntan på våren. Innan sjösättning blir det förutom puts av skrovet, mattlack av utvändigt trä, montering av peke samt en rengöring av bränsletanken.
Riggen, fix med inredning, byte av läckande kranar, montering av extra ventil i förpiken samt en rejäl service av motorn räckte tiden till i höstas. Till veckan hamnar nog en Vätternröding från en av årets sista fiskedagarpå matbordet.

Mikael och Ros-Marie Johansson Samtliga foton: Mikael Johansson
Parant nr 76 "Fru Johansson"

 
1)Askersund 2)Medevi 3)Motala 4)Berg 5)Söderköping 6)Mem 7)Arkösund
8)Oxelösund 9)Stendörren 10)Södertälje 11)Björkö 12)Strängnäs 13)Sundholm
14)Kungsör 15)Hampetorp 16)Örebro


På väg ut ur Askersund passerar vi under bron vid St. Hammarsundet.

Solnedgång över Vättern.

Motalas gästhamn, vår första i Göta Kanal på vägen mot Östersjön.

Motala Express: I Motala Docka väntar Vätterns fånge på reparationer.
T.v.:Här trivs Frau Johansson bäst — hissade segel och full koll på rodret!
T.h.: "Inlåst" i Carlsborgs sluss för natten.

Sen middag i väntan på oväder.

Med den här utsikten vill man helst krypa till kojs igen..

På väg ut från Mem - om en timme skiner solen från blå himmel.

Andra besöket vid Arkholmens fina bryggor denna sommar.

Sur skeppare blickar ut över Björkö.

Sundbyholms fina gästhamn.

Kvicksundsbron Kvarnsjön i Hjälmare Kanal.

Slussen vid Gravudden är den första slussen i Hjälmare Kanal efter Mälaren.

Hjälmare Kanal: slussning uppåt.

En röding från Vättern gör sig alltid bra på matbordet.


Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan