Garmin GPSMAP 292

I flera år har vi kört med en laptop på diskbänken ombord, med programmet "Det levande sjökortet" och en liten handhållen Magellan GPS 320 som satellitmottagare. Man kan hyggligt se från sittbrunnen var på sjökortet man är, men finliret får man gå ner och studera på nära håll. Vi tyckte att en GPS-plotter för sittbrunnen med alla elektroniska sjökort var för dyrt.
Men på våren 2007 fann vi att man kunde få en Garmin 292C sjökortsplotter för 4 312:- och alla sjökort vi behövde för 2 044:- Vi slog till, för nu hade priset blivit tillräckligt acceptabelt. Här är resultatet.

Enkel installation
Det enda man behöver göra är att sätta ett litet minneskort i GPS plottern och koppla in båtens 12 volt. Inga bekymmer med antenn, den är inbyggd.
Vi håller till i Öresund och hade därför köpt ett BlueChart G2 Large minneskort, typ Väst-kusten/Danmark. Det innehåller alla sjökort från och med tyska nordkusten, hela Danmark och hela den svenska västkusten upp till och med Oslofjorden. Det motsvarar en försvarlig bunt pappersjökort. Enbart Danmark omfattar idag 63 sjökort. Eftersom vi mest seglar på Västkusten och gärna håller till i Bohuslän var detta ett perfekt val för oss. Danmark har vi ju nästgårds och där gör vi kortare och längre turer. Ibland går seglatsen till någon nordtysk hamn.

Placering och strömförsörjning
För oss var bästa placeringen ovanpå vår instrumentbräda, som framgår av översta bilden. Navigatorn går alltså på båtens 12 volts system. Eftersom vi vill kunna ta bort navigatorn när vi inte är i båten blev det en båt-stickkontakt under instrumentbrädan, som i själva verket är en låda. Det har fungerat bra och är lätt att koppla in och ur.

Räcker skärmens storlek?
Ja, faktiskt, även om bildytan bara är 8x11½ centimeter. Det har förstås att göra med att man i normalläget har båten mitt i kartbilden och att det är kartan som glider under båten.
Beroende på vilken skala på kartan man väljer har man nära detaljer eller översikt hela varvet runt båten. Vi kände aldrig behov av att rulla ut papperssjökorten och söka mer information där. Navigatorns sjökort ser likadana ut som papperssjökorten, förutom att en del symboler har ett internationellt utseende. Men det lär man sig snabbt.

Kartpekaren
Förutom symbolen för båten, som är en pilformad triangel finns även en kartpekare som ser ut som en vanlig vit pil. Den är till för att man skall kunna studera allt möjligt utan att påverka den ordinarie navigeringen.
Man styr kartpekaren med den runda piltangenten mitt i navigatorns knappsamling.
   
Kartpekare, pilknapp och båtens symbol.

Om man är i södra Öresund och funderar på att gå till den lilla hamnen Vikhög pekar man på Vikhög med kartpekaren och får genast en text i bildens övre vänstra hörn som ger data för Vikhögs hamnfyr, positionen i siffror, avståndet dit och bäringen. Vill man se närmare hur inseglingen kommer att se ut klickar man på skalknapparna överst på navigatorn och får se inseglingsbojar och att det ett stycke söderut finns ett stengrund.

Waypoints och rutter
Man kan lägga in 3 000 waypoints, dessutom med kommentarer. Hela rutter kan man lägga in, 50 stycken (numrerade 1-50) och med upp till 300 waypoints i varje rutt.
Det är enkelt att lägga in en waypoint: Man pekar på önskad plats med kartpekaren och den stora runda piltangenten. Så trycker man på ENTER/MARK. Därefter kan man med ytterligare några enkla knapptryckningar lägga ut waypointsymbolen på kartan och skriva in önskade kommentarer.
Detta står förstås beskrivet i instruktionsboken, som faktiskt är läsbar och begriplig. Den innehåller dessutom betydligt fler ting som navigatorn kan göra, men som den vanlige svenske seglaren knappt har stort behov av, t.ex. 3 000 tidvattenstationer.
Under denna första säsong lade vi inte in en enda waypoint. Vi seglar vanligen från Malmötrakten upp till skärgården i Bohuslän där vi hållit till sedan 1972. Vi kan vägen dit, kortaste vägen innebär bara ett fåtal kurskorrigeringar. Större delen av sträckan går så långt ute i Kattegatt att svenska kusten bara syns som en låg kustlinje. Då är det skönt att ha en navigator vars kurslinje kan ställas in precis på önskat mål även om det ligger flera sjökort bort. Så vi behövde inga waypoints. En helt annan sak är det om man går i vindlande och trånga leder i skärgården. Då är det ju oändligt skönt att veta precis var man är och vart man kommer. Dålig sikt och dimma är också situationer då en bra navigator känns extra värdefull.

Hur noga?
Navigatorn tar emot satellitsignaler både från det vanliga amerikanska GPS-nätet men också från WAAS/EGNOS systemet. WAAS är amerikanskt och Egnos är europeiskt. Båda ger korrigeringssignaler till GPS-mottagare så att noggrannheten blir bättre. Garmin instruktionsbok uppger att utan korrigering är mätfelet högst 15 meter och med korrigering högst 3 meter. Om navigatorn tar emot WAAS korrigerade signaler syns detta genom bokstaven D vid den aktuella satellitstapeln, som skymtar ett kort ögonblick när navigatorn startas. Det tycks dock vara mest i USA och Kanada som systemet är fullt igång.
EU håller sedan många år på med planer på ett europeiskt system (Galileo) som skall bli bättre än det amerikanska. Problem med finansieringen har blivit akuta och om detta inte löses kommer EU förmodligen att lägga ned hela projektet.

Inställningar
Den här navigatorn kan så mycket och på så många sätt, att vi inte hunnit lära allt under en första säsong (som dessutom blev ovanligt kort på grund av uselt väder). Vi ville bara komma igång, kunna se vår position och hur vi seglar och vart vi kommer. Och detta i solsken uppe i sittbrunnen. Det lärde vi oss fort.
När eller om vi har bruk för allt det andra, det får vi se framöver. Här är några exempel på vad som väntar:
Trippmätare som både visar medelfart, maxfart, stilleståndstid, gångtid och distans.
Sök-knapp som letar upp waypoints, ankringsplatser, sjömärken, skyddsområden, vrak och mycket annat.
Spår En tunn prickad linje ritas automatiskt efter båtsymbolen på kartan så att man kan se hur man seglat. Man kan spara upp till 15 spår och man kan aktivera en returrutt från valfritt spår.
Har man VHF-radio ombord kan den kopplas samman med navigatorn så att man kan se AIS-signaler från andra fartyg (position, kurs och fart).
Det finns en hel del till att räkna upp, men det får räcka med detta.
Navigatorn finns också i ett utförande med ekolod.

Är vi nöjda?
Ja, verkligen! Vi har fått ut mer än vi förväntat oss. Navigatorn är också känsligare än våra tidigare handhållna GPS mottagare och hittar fler satelliter snabbare.

  
Garmin 292 placerad ovanför instrumentlådan, lätt avtagbar.


Denna lilla runda platta är allt som blir kvar i båten, när man tar navigatorn med sig hem.


Normal kartbild. FÖG=fart över grund, KÖG=kurs över grund. Den kraftiga svarta linjen framför båten (=triangeln) visar kursen. Väljer man en översikt finns kurslinjen med hela vägen. En tunn prickad linje efter båten visar var man gått.


På väg till Köpenhamn: Med några knapptryckningar ser man en översikt över Öresund och lika lätt tar man fram närbilden av Köpenhamns hamn. Kamerasymbolerna i högra bilden visar att härifrån finns fotografier.


Kartbild, på väg mot Kyrkbackens hamn på Ven. Kartpekaren pekar på en kamerasymbol som man kan klicka på och få en flygbild av hamnen (se nästa bild).


Garmin visar ett flygfoto över hamnen.


Kyrkbacken, Vens västra hamn, på vanligt foto


Marstrand. - Om det blir för mycket information (vänster bild) zoomar man snabbt in eller väljer färre informationer i bilden (höger bild).


Kartbilderna är avfotograferade från navigatorns skärm. Det uppstår då lätt interferens mellan kamerans pixlar och skärmens, vilket här syns som ränder etc. De finns förstås inte när man direkt betraktar navigatorns bildskärm.


P-H Kongstad, Parant nr 2 "Anna Lejon"

© Text och bilder = P-H Kongstad, Furulund 2007.


Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan