Minnesbilder fr�n Parant-somrar
Som �gare till den allra nordligaste Paranten, kan vi v�l n�stan k�nna oss lite �exotiska�. Om inte annat s� kan nog v�r underbara Norrbottens-sk�rg�rd uppfattas som exotisk f�r den som bes�ker den f�r f�rsta g�ngen. Tyv�rr �r det ju en l�ng transportstr�cka innan man kan ang�ra �den ljusa kusten�, s� m�nga f�r aldrig ett tillf�lle att uppleva den. P� samma s�tt har vi sv�rt f�r att hinna med sydligare m�l under en normal semester. Kanske kan den h�r sidan bli ett forum f�r att utbyta upplevelser samt ge tips om fina resm�l!? Jag t�nkte sj�lv dela med mig av en del minnesbilder fr�n min familjs Parant-somrar i l�tt k�serande form. Om intresse finns kommer det att dyka upp fler minnesbilder allt eftersom.

Minnesbild 1
Varannan sommar s�ger vi: Nu �ker vi s�derut! Och ibland g�r vi det ocks�. D� menar vi till Pite� sk�rg�rd eller som allra l�ngst ner till H�ga Kusten. Men det �r alldeles f�r l�tt och frestande att stanna kvar i Lule�, Kalix och Haparanda sk�rg�rd.
En av de sista �arna f�re finska gr�nsen �r Seskar�. H�r bor numera ca 500 personer. I samh�llet kan man bl a finna ett s�gverk, en ICA-aff�r med Sveriges mest service-glade butiks�gare och ett v�lrenommerat v�rdshus. P� �n finns fina badvikar, som har lockat oss �r efter �r. 1978 byggdes en 495 meter l�ng bro mellan fastlandet och �n. Den d�r bron st�ller till problem f�r seglare p� v�g �sterut. � Men inte f�r en Parant�gare!

Vi hade legat och m�tt gott i en av de nordliga vikarna av �n. Nu ville vi �sterut, men mindes den senaste g�ngen vi rundat Seskar�.
Liksom alla andra h�gmastade b�tar hade vi tagit den 13 distans l�nga omv�gen runt �n. Barnen var nattade och vi t�nkte som s� ofta annars nyttja den ljusa natten f�r �transport�. Brist p� vind gjorde att vi gick f�r motor; s�derut, �sterut och s� v�nde vi norrut. Vid Seskar�s syd�stra h�rn uppt�ckte vi en m�rk rulle �ver Finland. Den rullade n�rmare och vi ins�g att det var en massiv dimbank. Eftersom vi l�g precis utanf�r Troms�vikens camping styrde vi rakt in i viken och lade i ankaret. Sen brakade ett oherrans ov�der loss. Den finska dimbanken krockade med en regn- och �skfront �ver oss med �kande vind till f�ljd � naturligtvis rakt in i viken!
Minnet gjorde att vi drog oss f�r �nnu en rundning.
Skepparn studerade sj�kortet och s�g tankfull ut.
- Bron �r 12 meter h�g men hur h�g kan Andante vara med VHF-antennen?
Han funderade och adderade och kom fram till att Hon nog var n�gonstans runt 11,5 meter.
- Max en halv meter till godo, men det �r l�gvatten och i det n�rmaste stiltje. Det borde g充

Jag kunde i och f�r sig se en bild av oss d�r vi satt fast med windexen mellan brobalkarna � la �bergs �SOS�, men frestelsen att korta av str�ckan med 10 distans tonade ner den bilden. Bara det inte kom n�gon motorb�t och gjorde svall s� att vi kom vid sidan om mittf�ran, d�r bron var som h�gst, s� skulle det nog g� bra.
Vi kastade loss och n�rmade oss med sp�nning den sm�ckra bron. Sakta sm�g vi fram mot mitten. Jag stod s� l�ngt akterut som det gick, f�r att f�rs�ka f� en vink om hur stor marginalen var. Nervpirrande, men det gick utan n�gra som helst problem.
P� andra sidan bron kunde vi pusta ut. Ibland n�r vi legat bredvid stora segelb�tar med h�ga och imponerande master hade vi k�nt oss en aning underl�gsna.
Varf�r har alltid vi den kortaste masten? hade vi fr�gat oss m�nga g�nger. Nu enades vi om, att Parant var allt en alldeles fantastiskt lagom b�t.

Om n�gon blir nyfiken p� Seskar�, kan man hitta en del information p� Seskar� hembygdsf�renings hemsida seskaro-hembygd.se

Minnesbild 2
N�r man f�rdas runt i v�r norra sk�rg�rd, blir man ganska bortsk�md med att hitta vikar d�r man kan f� r� sig sj�lv. M�nga g�nger har vi f�rundrats �ver att inga andra b�tar har legat i en sk�n vik, men naturligtvis har vi uppskattat denna �privacy�. Ibland har vi tom suckat lite besviket, n�r vi sv�ngt in bakom udden till v�r favoritvik och uppt�ckt att andra b�tar ocks� hittat dit.
P� en del popul�ra platser m�ste man s� klart r�kna med s�llskap, men det h�nder att man �ven d�r kan bli glatt �verraskad. Ett av v�ra varmaste minnen �r just fr�n en s�dan tur.
L�ngst ut i Bottenviken ligger Haparanda Sandsk�r, som 1994 blev nationalpark. P� den sydv�stra delen av �n finns en gammal fiskeby, Kumpula, med en liten hamn, som �r f�r grund �ven f�r en Parant. Resten av �n best�r av allt fr�n hedlandskap till trollskogar. Vid en vandring h�r kan man ha tur att f� syn p� n�gra av de 233 f�gelarter, som ska finnas p� �n. Se bara till att ta med ordentligt med myggmedel!
Den norra delen av Sandsk�r �r en 3,5 km l�ng sandrevel som b�jer sig l�tt och formar en mjuk men �ppen vik. Det �r h�r segelb�tar ang�r �n och det var hit vi st�llde kosan en solig och varm dag�
N�r vi rundar den norra udden ser vi att viken ligger helt �de; mitt i sommaren och med l�tt vind fr�n r�tt h�ll�.. Vi fattar ingenting, men tar tacksamt emot det som bjuds.
Tv� bojar ligger utlagda en bit ut fr�n stranden. Vi l�gger fast en akterlina vid den ena bojen och glider f�rsiktigt in mot land. Ca en b�tl�ngd ut fr�n land tar det stopp, men det r�cker f�r att kunna vada iland.
En kilometerl�ng �de strand och 30 grader varmt, vad g�r man? Alla kl�der �ker av och vi plumsar snabbt i. Vi simmar l�ngs med stranden s� l�nge vi orkar. Jag vandrar sen l�ngs denna nationalparksstrand endast ikl�dd en kamera. Helt obeskrivligt. Det h�r �r inte Norrbotten, inte Sverige. Det �r Paradiset.
Framemot kv�llen f�r vi s�llskap i viken av andra b�tar, och n�got annat �r v�l ej att v�nta. Men denna underbara dag ensamma i Paradiset gl�mmer man inte i f�rsta taget.

Det finns turb�tar som g�r ut till Haparanda Sandsk�r. P� hemsidan f�r en av dessa: www.bosmina.bd.se kan man l�sa om �n samt titta p� en del fina foton.

Minnesbild 3
Absolut l�ngst ut i havsbandet ligger Mal�ren. En vindpinad � med ett magiskt skimmer �ver sitt namn. Att bes�ka naturreservatet Mal�ren �r n�got alldeles extra, speciellt om man kommer med en k�lb�t. P� sydsidan av �n vid det gamla fiskel�get finns visserligen en hamn, men den �r s� grund och utsatt f�r v�der och vind, att bara grundg�ende b�tar g�re sig besv�r.
P� den norra sidan finns de sorgliga resterna av en hamn som visst aldrig riktigt hann bli klar innan den raserades av isens h�rda tryck. De lokala lotsarna och fiskarna p� �n trodde heller aldrig att det skulle fungera med en hamn p� den utsatta platsen, och de fick ju alldeles r�tt.
N�r vi en lugn och noga utvald dag n�r Mal�ren ankrar vi allts� norr om �n och tar jollen i land. Vi g�r mellan de l�sta stugorna. Endast ett par av dem verkar bebos av sommarg�ster just den h�r dagen. Nere vid den s�dra hamnen kliver vi ut p� en l�ng och smal brygga som str�cker sig en bra bit ut i viken. Vi �r nyfikna p� en enormt stor motorb�t som har lyckats l�gga till f�rv�nansv�rt l�ngt in mot land. Vi tittar ner mot bottnen och kan inte l�ta bli att fr�ga hur det h�r har g�tt till.
Vattenjetmotor. Jaha! Det kan finnas f�rdelar med motorb�tar ibland!
Vi v�nder och g�r upp mot kapellet, �Sk�rg�rdens domkyrka� kallad, d�r man har gudstj�nst en g�ng per sommar. Forts�tter sen f�rbi fyren ner till den raserade hamnen, som vi har h�rt talas om. En bisarr syn m�ter oss. Hela hamnbass�ngen �r full med knytn�vsstora runda stenar. De har v�ltrat in vid h�rda nordliga vindar och fyller nu upp hamnen s� gott som helt och h�llet. Vi kan h�lla med om att valet av hamnplats inte verkar s� klokt, men � andra sidan; var p� denna v�derutsatta � skulle det ha varit b�ttre att anl�gga en hamn?
I gattet mellan de raserade pirarna ser vi v�r gr�na Parant guppa f�r ankare. T�nk om vi hade kunnat smyga in hit och ligga tryggt f�r natten! Nu f�r vi ist�llet �terv�nda till jollen och ro tillbaka till Andante, dra upp ankaret och v�nda norrut igen.

P� www.fyr.org/maloren.pdf kan man l�sa om kapellet och den gamla fyren p� �n.

Minnesbild 4
P� l�ngt h�ll ser vi siluetten av den gamla Heidenstamfyren p� R�dkallen. Det �r hett och stilla s� vi n�rmar oss �n med puttrande motor. Uppe p� rufftaket kan man f� lite svalka av den minimala fartvinden. Det var n�gra �r sedan vi var hit ut, s� vi vet inte exakt hur de lokala prickarna i det smala inloppet kommer att se ut. Eller om de �ver huvud taget finns.
I den nyare fyren kan man nu finna ett hotell i liten skala med bar h�gst upp har vi l�st. Den �r vi sugen att prova p�. Visserligen b�r man boka in bes�ket i f�rv�g har vi h�rt, men nu under h�gsommaren ska den v�l vara �ppen.
Precis n�r vi sv�nger in mot ensm�rkena i inloppet, vilka f�r �vrigt f�tt en annan f�rg �n den i manualen angivna, styr en stor och fullastad snipa ut ur hamnen. Vi k�nner igen M/V Emma R�dkallen och f�rst�r att hotellets �garpar har en k�rning in till stan med l�mnande g�ster. N�ja, de kommer v�l snart tillbaka med nya.
Vi styr in mellan stenar och grund. Just vid den skarpa sv�ngen in mot hamnen finns en ny v�st-om-grund-prick. Det blir lite diskussion om p� vilken sida man ska g�, f�r det st�mmer inte riktigt det d�r med v�st-om-grund.
Till slut g�r vi som vi f�rst t�nkte och kommer in en alldeles tom hamnbass�ng. Vi l�gger till l�ngst in i h�rnan, och tar sedan en promenad �ver �n. De gamla r�da stugorna, d�r lotsar och fiskare en g�ng i tiden huserade, �r nu sommarn�jen. Verandor har blivit tillbyggda p� en del sedan vi var h�r senast, men annars �r allt sig likt. Vi drar i d�rren till det h�ga r�d-gula fyrhotellet, men den �r l�st. Ist�llet forts�tter vi till den vackra Heidenstamfyren, men vi hoppar �ver rundan i stenlabyrinten framf�r den. Tillbaka i Andante dukar vi fram sillen och v�ntar p� att fyrbaren ska �ppnas. Vi vill upp och se p� utsikten naturligtvis!
Ett hojtande f�r upp oss ur sittbrunnen. En snabbg�ende motorb�t st�r p� grund vid inloppet. Vi hoppar i jollen och k�r dit. Ett ungt, sympatiskt par har misstolkat de �felm�lade� ensm�rkena och hamnat h�gt upp bland stenarna. Bes�ttningen fr�n Rescue Ship Andante rycker ut med linor och h�stkrafter och drar dem flott. D�rp� lotsas de in r�tt v�g. Vi sl�r oss �terigen ner i sittbrunnen. Och v�ntar p� barens �ppning!
Ovanf�r kajkanten ser vi en seglare n�rma sig. Aj, d�! Den �r p� v�g att runda v�st-pricken p� fel sida. Vi rusar fram och viftar, men blir inte uppt�ckta. Tydligen gick det att ta sig in den v�gen ocks�, kunde vi sedan l�ttade konstatera.
Sen eftermiddag och �nnu ingen bar. Det blir trevlig samvaro med den grundst�tta b�tens bes�ttning ist�llet, efter det att en ny propeller monterats p�.
Klonk! �nnu en seglare g�r entr� och kommer lite f�r snett i f�ran. Vi b�rjar tycka att det k�nns lite p�frestande att passa p� alla inkommande b�tar. Nog f�r att R�dkallen under l�ng tid har haft lotsar stationerade h�r, men inte hade vi t�nkt ta anst�llning som s�dana. Inte blir det b�ttre n�r samme seglare efter ett kortare stopp �ter ger sig av. Klonk! B�ten skuttar till men forts�tter sedan ut mot havet.
Framemot kv�llen inser vi att det inte blir n�gon �ppning av hotellbaren. Vi f�r n�ja oss med att njuta av den stillsamma omgivningen och det man kan finna i en Parants stuvutrymmen � och det �r ju en hel del det!

Minnesbild 5
Sommaren 2005 skulle vi �ntligen ner till H�ga Kusten igen, hade vi best�mt. S� fort som semestern b�rjade skulle seglen hissas och kursen s�ttas sydvart.
Juli m�nads inledning blev varm � och lugn. Under en veckas tid r�dde i princip stiltje; eller m�jligen en v�ldigt svag sj�bris fr�n sydost, som inte p� l�ngt n�r r�ckte till f�r att ge oss lusten att kryssa med en Parant i 180 distans
Men ist�llet fick vi uppleva n�gra av Ljusa Kustens smultronst�llen i sk�n sommarv�rme. �ntligen fick vi bes�ka Fyrhotellets restaurang p� R�dkallen. Efter en mustig laxsoppa kunde vi sen sitta h�gst uppe i baren och titta ner p� svalorna som ilade fram och tillbaka. Vi fick ocks� chans att visa v�ra v�nner p� Fenixen det vackra Inre M�r�grund, som har ett av de f� st�llen i Norrbottens grunda sk�rg�rd, d�r man kan l�gga till direkt mot klippor.
Vi s�g solen g� ner sittandes p� nordspetsen av Pite Stensk�r, f�r att sedan njuta av nattbastu med dopp under den timme det tog f�r solen att �ngra sig och �ter stiga �ver horisonten.
Och vid Hals�n utanf�r Byske l�g vi i tjugotv�gradigt vatten och simmade �tskilliga l�ngder mellan b�t och land; dels f�r att det var sk�nt och dels f�r att oms�tta lite av all den goda grillmaten.
Det var ocks� d�r vi best�mde oss.
Det var ju inte d�ligt v�der i alla fall och rej�l motor hade vi, s� det var v�l bara att s�tta ig�ng. Sagt och gjort. Vi vinkade farv�l till Fenix och gav oss av. Under de femton timmar det tog att k�ra ner till Holm�n utanf�r Ume�, s�g vi tv� b�tar! Autopiloten fick styra, medan vi sj�lva roade oss med bokl�sning och stundtals god mat.
Lagom till kv�llsv�dret styrde vi in i Byviken, och hade turen att f� den sista platsen vid bryggan. Ume� har ingen egentlig sk�rg�rd, s� Holm�n �r det sj�lvklara m�let f�r sj�folk. Fr�n den andra sidan av viken d�nade dansmusiken, men med �ronproppar ordnade det sig!
Tidigt n�sta morgon drog vi oss ut till ankaret och slog p� motorn f�rst d�r, f�r att inte st�ra de slumrande grannb�tarna, och styrde s� ut p� ett kav lugnt hav.
Vi korsade hela Kvarken och puttrade in i Bottenhavet utan tillstymmelse till vindk�re. Solen gassade och vi turades om att h�lla utkik en timme i taget. S� fort vi fick chansen d�k vi ner i ruffen, f�r att v�ra vintervita skinn inte skulle br�nnas s�nder totalt. Ytterligare femton timmars motorg�ng i absolut stiltje och helt ensamma p� havet! Ett par s�lar gjorde oss visserligen s�llskap ett kort tag. De stack upp sina huvuden och undrade v�l vad det var f�r gr�n valross som kom tuggande genom det blanka vattnet. B�tar s�g vi h�gst ett par � tre stycken l�ngt borta in�t land.
N�r vi satt d�r ute mitt i ingenstans, undrade jag:
- Vad g�r vi om motorn g�r s�nder?
P� kv�llskvisten lade vi s� �ntligen till i gemytliga Trysunda. Det blev den sista platsen h�r ocks�, eftersom man norrut f�redrar att l�gga akterankare framf�r att ligga l�ngsides i flera rader. Vi pysslade om oss sj�lva och b�ten. Motorn s�g ut att m� alldeles f�rtr�ffligt, men drack g�rna lite olja. Bes�ttningen f�redrog annan sm�rjelse.
N�sta dag fick vi �ntligen hissa segel och bege oss p� uppt�cktsf�rd bland H�ga Kustens vikar. T�rnettholmarna blev v�rt f�rsta m�l. Ankrade mitt i viken och dukade fram sillen. Tog sedan jollen in till land, f�r en promenad i Skuleskogens naturreservat. Uppt�ckte att man faktiskt kunde g� �nda in mot land, s� n�r vi kom tillbaka till Andante slog vi p� motorn och gjorde fast mot en klippa. Oljelampan b�rjade lysa, men efter att ha slagit av motorn och sedan provat att starta igen, s� var den �ter sl�ckt. Glapp, konstaterade vi, och bar iland grillen.
Fil�n var upp�ten och vi sj�lva hade just b�rjat anta ett mer horisontellt l�ge i varsin h�rna, n�r det h�rdes ett muller fr�n land och h�ftiga vindbyar kastade sig ner l�ngs Skuleskogens bergsida och tr�ffade oss rakt i aktern. Snabbt �kte fat ner i diskhon och grillen ombord.
Man hade p� v�derrapporten pratat om en vindkantring fram emot natten, s� vi hade sett ut en liten vik p� motsatt strand, dit vi t�nkte bege oss f�r att �vernatta. Men s� h�r tidigt skulle inte vindomslaget ske. Nu var det bara att skyndsamt ge sig av fr�n den vindutsatta klippan och k�ra �ver dit. Det tog bara fem minuter � men oljelampan lyste.
Ankaret lades i, men ville inte greppa. Inte s� konstigt med tanke p� det djup som lodet visade. Det h�r var som sagt H�ga Kusten, vilket samtidigt betyder Djupa Kusten. Vi fick smyga allra l�ngst in viken, d�r vi bara hade h�gst ett tjugotal meter till land �t b�da sidorna, f�r att hitta bra ankringsbotten. Om vinden bara h�ll i sig fr�n den h�r riktningen skulle det inte bli n�gra problem, sa skepparen och lyfte upp sittbrunnsdurken. Och svor!
Motorrummets botten var t�ckt av olja.
Den f�rsta timmen gick �t till att med svamp suga upp olja. Oljebytarpumpen hade r�kat bli kvar hemma s� klart. Under denna tid vred naturligtvis vinden tillbaka, s� det var med hj�rtat i halsgropen vi s�g aktern n�rma sig land, men turligt nog r�ckte djupet precis. F�r att s�kra l�get roddes �nnu ett ankare ut, s� att vi skulle k�nna oss tryggare under kommande natt.
Ganska snabbt uppt�cktes felet. Bakeliten i oljetrycksgivaren hade spruckit, och n�gon extra givare fanns inte i b�ten. D�remot en uppfinningsrik skeppare, som med hj�lp av en slangbit och slangkl�mmor lyckades ordna till en provisorisk t�tning.
Det var sp�nnande att �ter vrida om startnyckeln. Det fungerade, men hur l�nge skulle vi v�ga k�ra med den tillf�lliga t�tningen? Skulle vi bli tvungna att �ka norrut till �rnsk�ldsvik, f�r att f� tag i en ny oljetrycksgivare?
I G�sthamnsguiden hittade vi morgonen d�rp� telefonnumret till Franz�ns motor i �-vik och ringde f�r konsultation. N�r de h�rde att vi var p� v�g mot Ulv�n, lovade de att skicka en givare med buss och sedan turb�t ut till �n. Samma kv�ll tog vi emot ett paket p� Ulv�ns kaj med den �tr�v�rda artikeln. Det kan man sannerligen kalla god service!

Vi har i efterhand f�tt h�ra, att samma fel uppst�tt p� en annan Parant, s� det kan vara n�got att uppm�rksamma.

Trots oljestrulet blev det likv�l 500 sj�mil.

Minnesbild 6
I centrala Lule� finns det tre hamnar. I den st�rsta, S�dra Hamn, ligger de flesta b�tarna. H�rifr�n �r det f�r en Parant en dryg timmes �transport� �ver Stadsfj�rden, genom Sand�sundet f�rbi malmkajen, SSAB och oljecisterner innan man �kommer ut p� havet�. N�r man suttit och tittat p� gr� cisterner och koksverksr�k �tskilliga g�nger, blir man v�ldigt leds p� det. D� �r det perfekt att ist�llet kunna utg� fr�n L�vsk�rs fiskehamn ca. 1,5 mil fr�n centrum. Det �r d�r Andante ligger. Flera g�nger n�r vi kommit ner till hamnen och uppt�ckt att det varit betydligt h�rdare vind ut�t havet �n inne i stan, s� har vi helt enkelt stannat kvar i hamnen och myst. Det finns en liten restaurang samt trevliga skogsv�gar kantade av sommarstugor att promenera p�. Dessutom �r man tryggt vaktad av de tv� hamnmedlemmar, som g�r sin vaktplikt. Om v�dret �r f�r busigt till havs kan man ist�llet n�ja sig med att k�ra �ver till Altappen, den nordligaste delen av Liksk�ret. Det tar bara 10 minuter fr�n L�vsk�r. Speciellt under m�rka h�stkv�llar har det varit sk�nt att kvista �ver snabbt och ligga tryggt f�rt�jda innan centrumb�tarna har hunnit komma.
P� Altappen fanns s�v�l ett s�gverk som ett valsverk i slutet av 1800-talet. Ett samh�lle med bost�der, skola och handelsbod byggdes upp men allt f�rsvann i en stor brand 1908. Man kan se resterna av byggnaderna, n�r man vandrar �ver �n. Ballastjord fr�n fartygen som dumpades p� �n f�rde med sig fr�n fr�n v�xter, som vanligtvis inte finns h�r uppe. De kan man fortfarande se i tr�dg�rden vid ruinen av �herrg�rden�. Lule� kommun har satt upp grillplatser och en grillstuga p� �n, som �r en popul�r utflyktsplats s�v�l sommar- som vintertid.
Eftersom Altappen ligger s� n�ra, �r det kanske lite f�r frestande att ge sig ut i d�ligt v�der. En av �rets sista turer visar p� det.
Vi hade tillbringat fredag natt i hamn och var inst�llda p� att det knappast skulle bli n�gon tur �verhuvudtaget. Vinden ven i masten, fast annars m�rktes det inte s� mycket att det var kuling, f�r hamnen l�g i l� f�r vinden. Tanken p� en god grillmiddag i l� p� Altappen var frestande. Det st�rsta problemet som vi s�g, var att komma ut fr�n y-bommen p� v�r b�tplats. Vinden l�g p� rakt i sidan och Andante hade blivit mer vindk�nslig sedan rullgenuan monterats p�. Nu tar f�ren mer vind, vilket f�r henne att falla av. Vi skulle backa ut mot l� f�r att sedan styra upp mot vinden.
Hans stod i f�ren och f�rs�kte h�lla en lina runt y-bommen, som skulle tvinga upp f�ren mot vinden. Jag gav gas och backade h�rt, men s� fort som vi var utanf�r bommen vred f�ren ner mot l� och hela ekipaget gled ner mot b�tarna p� en brygga l�ngre ner. Jag gasade fram�t, vred om ratten, gasade bak�t osv medan Hans tog spj�rn mot den stora segelb�t, som vi landade mot. Som tur var hade den en ordentlig avb�rarlist p� aktern och led inte av v�rt konstrande. Till slut lyckades vi i alla fall ta oss loss och komma iv�g utan att det blev alltf�r stora skrapskador p� skrovet.
Vi styrde ut ur hamnen och siktade mot Altappen. D�r ute m�rktes vinden p� ett annat s�tt, �ven om det inte var n�gon fara med 16 meter per sekund rakt emot. Att det gick sakta var bara f�rst�eligt speciellt med tanke p� att viss motstr�m r�der just d�r. Men S� sakta. Jag tittade p� loggen. 3 knop. 2,5 knop. 2, 1, 0 knop!! Vi b�rjade glida bak�t.
Det �r i en s�dan stund man v�lsignar det faktum att Paranten �r en segelb�t! Seglen kom upp, och vi kunde sedan segla in till Altappens brygga.
L�tt sk�rrade tvingade jag ner min skeppare i vattnet f�r att kontrollera propellern. Den satt d�r, sa han. Allts� m�ste det ha varit den h�rda vinden i kombination med str�mmen, som medverkat till att vi inte gjort n�gon fart.
Plus att den relativt nya folding-propellern inte orkade ge samma driv som den fasta, betonade jag � och tog l�fte om att n�sta �r skulle det sitta en fast propeller p� b�ten. N�r man v�l beh�ver ordentlig kraft, d� m�ste det fungera.
Grillmiddagen blev precis s� god som vi f�rv�ntat oss, och m�nen vakade �ver oss n�r vi slutligen kojade in. �terresan dagen d�rp� gick bra i lugn vind, men nog gick det v�l �nd� lite segt!
N�stkommande helg var den sista f�re upptagning. Vi seglade ut till klubbstugan, men n�r seglen togs ner visade det sig att vi knappt gjorde n�gon fart f�r motor. Nu ins�g vi p� allvar att n�got var fel.
N�r vi dagen efter en trevlig flaggstrykningsfest skulle ta oss in till staden, var vi inst�llda p� att segla hela v�gen i den l�tta vinden. Det gick utm�rkt till en b�rjan � tills vinden dog. Turligt nog hade segels�llskapets ordf�rande i klubbens snabba Bella uppm�rksammat oss, d�r vi l�g och guppade i stiltje och kom f�r att bogsera oss till upptagningsplatsen. Det blev ett ganska sn�pligt slut p� en annars fin seglingss�song.
Det var med sp�nning vi spanade under k�len, n�r b�ten lyftes upp. Propellern satt snett. Tydligen hade det v�ldsamma gasandet med v�xling mellan fram och back lett till att propellern tagit stryk och nu slirade p� sin axel. Limningen mellan ytter- och innerkona hade sl�ppt och det var bara tur att vi inte tappat propellern helt.
L�rdom?? Tja. Det l�r bli fler n�tter i hamn forts�ttningsvis!

Sk�rg�rds�ret i norr
Det som f�r oss b�t�gare i f�rsta hand f�rknippas med sk�rg�rdsliv �r naturligtvis just sj�lva b�taktiviteten. L�ngden p� den eftertraktade b�ts�songen varierar beroende p� var man bor i v�rt l�nga land, och h�r i norr anses den v�l inte vara alltf�r l�ng. Men om man �lskar sk�rg�rdsliv under sommarens m�nader, d� g�r man det ocks� g�rna under den andra delen av �ret � fast det inneb�r en annan typ av aktiviteter d�.

Den sjunde maj g�r isen under Bergn�sbron. Naturligtvis kan inte naturen datumst�mplas p� detta s�tt, men enligt mina egna statistiska observationer, �r det ett datum som har sett denna f�reteelse ett flertal �r. Isen som har legat tjock antar f�rst en m�rk, bl�t ton f�r att sedan brytas is�r och sl�ppa upp det kalla �lvvattnet. Det h�r sker f�rst i det str�mmande vattnet under n�mnda bro, som markerar gr�nsen mellan Lule �lv och den inre sk�rg�rden. Sedan g�r det snabbt n�r stadsfj�rdens vatten b�rjar komma fram allt mer.

Sj�s�ttningsdags �r det 20 maj, om man �r riktigt sugen. M�nga dr�jer en bit in i juni.
Kring m�nadsskiftet maj-juni kan man f� uppleva riktigt varma dagar och eftersom b�ttrafiken �r synnerligen gles d�, har man m�nga smultronst�llen f�r sig sj�lv.

Juni och juli �r s� klart de stora b�tm�naderna med evigt ljus. Eftersom solen bara �r under horisonten en timme eller tv� kan man f�rdas i ljus under hela dygnet. Ett flertal tillf�llen har man v�lsignat detta fenomen, n�r en pl�tslig vindkantring gett upphov till en snabb avf�rd fr�n en os�ker ankarplats. D� �r det bara att h�va in ankaret och styra kosan till n�rmsta skyddade vik, utan att f�rst beh�va knappa in n�dwaypoints och vara orolig f�r n�t eller andra hinder i nattens m�rker.

Flera g�nger har man ocks� legat inbl�sta eller in�skade och inv�ntat ett mer gynnsamt v�derl�ge f�r att �ntligen f� g� vidare. N�r v�derf�rb�ttringen kommit framemot kv�llen, har sm� barn nattats och sj�lv har man f�retagit sig en nattsegling mot nytt m�l � i fullt ljus. Det har varit en favorit f�r barnen, att f� vakna upp p� ett nytt st�lle och se efter var man hamnat.

Nackdelen med den ljusa natten �r, att det �r ju s� sv�rt att krypa till kojs ibland. Det guldskimrande skenet p� �arnas tr�d fr�n den l�gt st�ende solen �r ju s� fantastiskt. Och v�ntar man uppe bara ett tag till s� kan man betrakta den rosa horisonten d�r solklotet sakta h�jer sig efter att som hastigast tagit sig ett dopp i havet. Det kr�vs grova gardiner d�, f�r att st�nga ute ljuset och kunna somna in.

I augusti b�rjar kv�llarna bli m�rkare igen. Det �r sk�nt att l�gga till vid n�gon av de sju �ar i Lule� sk�rg�rd, d�r man har tillg�ng till en bastu. H�r kan man hugga upp sin bastuved, som finns till f�rfogande �t b�tfolket och elda upp en h�rlig fuktig v�rme, f�r att sen avsluta med ett dopp i viken utanf�r.

I september s�nker sig skymningen snabbt, och de flesta tar upp b�ten. Nordliga h�ststormar kan orsaka problem med vattenst�ndet, och det har h�nt att niv�n sjunkit med en meter och d� f�tt djupg�ende seglare i den relativt grunda hamnen att luta.
Om man inte har s� br�tt upp, kan man mysa ganska ensam tryggt fastknuten i en l�brygga, med Wallasv�rmaren brummande och ljuslyktor i ruffen. Tr�dens gulskimrande blad lyser upp omgivningen och vattnet brukar bli s� klart, att man kan se botten.

I oktober st�r b�tarna p� land igen. Isl�get i Bottenviken �r inte av den karakt�ren att det l�mpar sig att l�ta b�ten �vervintra i havet. Det �r bara en och annan st�rre st�lb�t, som l�mnas kvar.
November och december �r m�nader n�r sk�rg�rdsl�ngtan f�r tillfredsst�llas med litteratur och fotoalbum. Det vi f�tt av ljus under sommaren j�mnas ut med r�ge under dessa m�rka m�nader. Den som beh�rskar l�ngf�rdsskridskor kan f� chans att njuta �ven d�, efter att isarna frusit till men innan ett tjockt sn�t�cke hunnit l�gga sig.

I januari kommer sn�skotrarna fram, f�r dem som �ger s�dana. Det k�rs kors och tv�rs �ver isarna, och just d�r och d� st�r de ju inte omgivningen allt f�r mycket. Sen, �ven om man inte �lskar dessa vr�lmonster, f�r man ju medge att de sp�r som de l�mnar efter sina mattor, �r v�l l�mpade f�r skidturerna under de underbara v�rm�naderna.

I februari, men kanske allra mest i mars och april, bjuder sk�rg�rdsisarna p� upplevelser som inte �r l�ngt ifr�n b�tlivets fr�jder.
Att sp�nna p� sig turskidorna och staka ut i det gnistrande vita med v�rsolens str�lar i ansiktet ger en livsgl�dje, som man m�ste uppleva. Det �r roligt att skida ut till klubbstugan och duka fram mats�cken p� den uppdragna bryggan och sitta d�r i solen och dr�mma om n�sta g�ng man l�gger till d�r. Nu g�r det v�ldigt bra att st� ut med den torra perioden, och man vet att n�r fl�dvattnet b�rjar ta �ver skidsp�ren, d� �r det snart dags att lyfta p� presenningen igen.

Text och foton:
Lena Kemp�n
P 59 Andante
Lule�

M�rkret har kommit