Parant i syd

Här samlar vi berättelser om seglatser med Paranter, som har hemmahamn i Sydsverige.
Vi har en motsvarande serie om Paranter i norr. Alla bidrag är välkomna, även från övriga trakter, - då gör vi en ny serie med passande geografisk benämning!

1) Premiärtur till Dragør

Vilket väder!
Andra halvan av maj 2004 var kall och blåsig här söderut, kuling mest varje dag. Vi kom inte ut ur Lomma, hemmahamnen, på flera veckor. Istället fick vi lägga på extra förtöjning. Men så fick vi några sommardagar, med sol och lite värme, och vi kom ut på årets premiärtur, inledningen på den 23:e sommaren med Anna Lejon (Parant nr 2).
Det hade blivit lite väl lugnt - 2 m/s - och lite disigt. Vi såg att jättebygget Turning Torso i Malmö hade hunnit skjuta en bra bit i höjden och blivit ett nytt sjömärke i sundet.
Vi satte VNV kurs för att komma till Flakfort i Danmark.
Vi har 6,8 sjömil till danskt farvatten, men från Limhamn, småbåtshamnen i södra delen av Malmö är det endast 3,3 sjömil. Kortast är det förstås mellan Helsingborg och Helsingør, där svensken bara behöver segla 1,1 sjömil västerut för att lämna svenskt territorialvatten. Många av oss seglar i danska vatten utan att tänka på det.
Öresund erbjuder ingen skärgårdsmiljö, det mesta man ser är danska och svenska kuster med höga byggnader, industrier och skorstenar. Men "man tager vad man haver".
Alltnog, vi stävade vidare i det nästan fullständigt lugna vädret. Knappast något segel syntes, alla gick för motor. Vi kunde kolla att allt fungerade, - motor, laddning, navigator, autopilot etc, och inget verkade glömt eller fel. Så det gick fint att ligga utsträckt i solen och solbada, medan vattnet fortfarande bara var 10° och inte alls lockade till bad. Någon algblomning syntes inte till, fastän det börjat komma rapporter om gröna vatten norrut längs Västkusten.

Flakfort
Flakfort är en konstgjord ö, ett grusberg i 23 meters höjd, omgivet av en hamn, som danskarna anlade 1910-1914 till Köpenhamns försvar. Ön har dock aldrig varit inblandad i krigshandlingar och övergavs av den danska militären 1968. Då kunde båtfolket dra in och utnyttja hamnen fritt. Befästningarna fyller ön med gångar, kaserner och kanontorn, ett mörkt och spännande äventyr för barnen att besöka. För att inte "sandberget" skall försvinna har man planterat 3600 vildrosor på ön.
Några år efter militärens avmarsch bildades en förening för att bevara anläggningarna. En blygsam avgift togs ut av övernattande båtar. Stället blev mycket populärt, och oftast fick man ligga på danskt vis med många båtar utanpå varandra.
Men för något år sedan köptes hela ön av en svensk, som planerar konferenscentrum och utflyktsmål för företag. Då blev det helt andra priser. Strax man sätter foten på land blir man skyldig en avgift på 85 svenska kronor och stannar man över natten blir det 130 kr. Övernattningspriset börjar snart bli densamma i många svenska kommuner, men att betala för att gå i land några timmar ger åtskilligt muller hos många skeppare. Vi nöjer oss numera med att göra en kort sväng in om hamnen och kolla läget.

Dragør
Dragør är en liten pärla av gammal genuin dansk bebyggelse. Hittills har vi mest gått dit på en lång dagstur, och köpt øl. Det är inte mycket annat som är lönt att handla, när en dansk krona kostar över 1:20, mot 80 öre förr i världen. Men vi är tillräckligt många svenskbåtar som seglar dit i samma ärende, så det brukar vara överfullt vid alla platser i hamnen. Vi hamnar som regel i en solfjädersliknande samling vid en bryggnock. När vi så har släpat våra ölkassar (en dansk ölkasse håller 30 flaskor) bär det av hem igen för att hinna tillbaka före kvällen.
Denna gången var hoppet att kunna stanna över natten, men var skulle vi få plats? Döm om vår förvåning när vi fann flera lediga platser, grönskyltade med akterstolpar. Förklaringen var att Sejlklubben hade ordnat udflugt till Landskrona. På danska nöjer man sig med att kalla turen "udflugt", i Sverige hade vi nog dragit till med det flottare "eskader".
Alltnog, väl förtöjda och glada i hågen gav vi oss åstad mot den lilla byn, där vi annars bara brukat besöka Brugsen (danska Konsum). Nu utforskade vi de små gränderna, som är sevärda. Samtidigt inspekterade vi alla krogar, som det finns ett antal av, för att utvälja platsen för kvällsmaten.
De flesta husen i gamla Dragør är ockergula, i en mycket gammal dansk tradition och med lite skiftande nyanser. Dragør kallar sig "en ø på øen" (Amager) som till största delen rymmer Kastrups flygplats. Till Köpenhamn är det 15 km. 1934 startade färjetrafiken Dragør-Limhamn, och många svenska bilister har tagit den här vägen till Tyskland, via Gedser-Grossenbrode. Men färjetrafiken fick läggas ned när Öresundsbron byggdes.
Dragør var redan på medeltiden en viktig hamn bl.a. för Hansan. Här ligger också Danmarks äldsta lotsstation, manifesterat av ett högt trätorn i hamnen, som är samhällets kännemärke. Idag finns cirka 200 båtplatser i den gamla hamnen, röd/grön-skyltade.
Vi fann en trevlig restaurang med god mat och rimliga priser, där man kunde välja att äta så mycket kinamat man bara orkade eller beställa typiska danska rätter. Kvällen avslutades ombord hos nära vänner, som också anlänt till Dragør, varvid skepparen bjöd på de ädlaste av drycker.

Längs bron
Nästa dag började det blåsa upp. Vi gav oss av österut på förmiddagen och kom snart att passera Pepparholm, den lilla konstgjorda ön söder om Saltholm, där tunneln under Drogden dyker upp och blir till bro resten av sträckan över till Sverige. Vinden låg nu omkring 10 m/sek, byig som alltid här söderut vid ostliga vindar. Sjön blev krabb, och vinden låg på Parantvis rätt emot. Vi gick förstås för motor tryggt och lugnt och nådde så småningom det stora brospannet över Flintrännan, 490 meter långt. Det bärs upp av två par pyloner, 204 meter höga, som lär vara Sveriges högsta byggnadsverk. Segelfri höjd här är 55 m. så det kändes rätt säkert att passera.
Väl igenom kunde vi ändra kurs och äntligen börja segla. Vinden var nu uppe i 15 m/sek i byarna och vi seglade fullt för bara genuan. Ibland så fullt att relingen doppade i vattnet. Härlig segling, men naturligtvis inte så effektivt. Vi borde haft mindre segel upp. Men vi njöt av färden, och mot eftermiddagen var vi åter i vår hemmahamn. VDO-loggen visade 47 sjömil.

Parant nr 2 "Anna Lejon"

 
Turning Torso heter bostadstornet som kommer att bli 190 meter högt, med 54 våningar, vardera om 400 m². Likt byggen sedan urminnes tider har detta blivit mycket dyrar än beräknat: hittills c:a 800 miljoner extra. Ett kostbart sjömärke.

Här är vår premiärtur 2004.

Redan vid inloppet till Flakfort möts man av ett stort plakat med priser.

Dragørs hamnplan. Det lilla gula huset till vänster i bakgrunden är turistbyrå och det större huset till höger - med den lustigt vridna skorstenen - är museum. Trätornet är den gamla lotsutkiken.

Vægterstræde
"Strøget" ned mot hamnen, där vi fann en trevlig restaurang.

Menyn studeras

Öresundsbrons spann över Flintrännan.


2) Till Christiansø, en färd tillbaka till 1600-talet

Bara en avstickare
En sommar hade vi seglat från vår hemmahamn i Öresund, runt Skåne och upp till Stockholm, och var på väg tillbaka igen. Komna till Simrishamn en kväll vandrade vi bland de gamla fina husen och då beslöt vi oss för att göra en avstickare österut. Vi ville till de danska Ertholmen-öarna, mest kända under namnet Christiansø, som är den större av två öar.

Vi vandrade bland de gamla husen i Simrishamn.             Till Christiansø från Simrishamn kan man gott hinna fram på en dag.             Det är i själva verket flera öar.

Christiansø ligger 11 sjömil norr om Svaneke på Bornholms ostkust och 32 sjömil ostsydost från Simrishamn. Det rör sig om några klippöar i granit, som danskarna 1684 började befästa kraftigt för att ha en stödjepunkt, sedan svenskarna erövrat Skåne och även höll ett stycke av Pommern. Man fick på så sätt en befäst flottbas (Bornholms flacka stränder var på den tiden betydligt svårare att försvara). Först byggdes två stora försvarstorn, och öarna befästes med omfattande bastioner i granit. I stenbrotten gjorde man regnvattenreservoarer, för att hjälpligt klara dricksvattentillgången. På öarna finns nämligen inga brunnar! Men 1885 övergav militären öarna, där det mesta fortfarande står kvar så som det byggdes på 1600-talet. 1927 fridlystes alla hus och anläggningar och 1984 skyddades hela Christiansø i lag. Ingenting får ändras. Behöver en tegelpanna bytas får man skaffa en motsvarande från ett gammalt hus i Danmark.
Christiansö är ett stort, vackert och spännande museum. 60-80.000 besökare kan årligen konstatera detta. Ett hundratal personer bor på Christiansø hela året. Inga äger hus, allt hyrs från danska staten. Här finns inga bilar och inga däggdjur. Hundar och katter är förbjudna för att minska risken för förorening av dricksvattenreserverna. I gengäld betaler öborna ingen skatt!

Högtryck, ingen vind, slaka segel. Det blev motorgång.                 Sydhamnens hamninlopp.          På eftermiddagen blev hamnen överfull. Alla ligger utanpå varandra.

Vi växlade pengar i Simrishamn och tankade vatten och diesel (macken är bara öppen en timme på morgonen). Vädret var högtrycksvarmt och vinden nästan 0. Vi kom iväg och fann snart att motorgång var enda möjligheten att ta sig fram. Så småningom stekte solen så kraftigt att vi sökte den lilla skugga som fanns ombord.
Trots att Bornholmsgattet är brett måste man hålla god utkik. Många stora fatyg korsar ens väg. Nu fick vi 8 lastfartyg på olika skärande kurser vid ett tillfälle. Några fick vi ligga still och vänta på. Här går de flesta på navigator längs i förväg inlagda rutter. Därför händer det att de plötsligt ändrar kurs. Vi har varit med om en sådan situation här, då ett upphinnande lastfartyg plötsligt ändrade kurs och styrde rakt mot oss. Vi hann just gira åt sidan, men inte längre bort än att vi kunde se att deras kommandobrygga var helt tom!
Hamnen är ett sund
På eftermiddagen kom vi fram till Christiansøs södra hamn. Hela hamnen är egentligen ett sund mellan Christiansø och Frederiksø. Ofta är det stark ström genom sundet, vilket vi fick erfara, pinsamt nog, när vi så småningom skulle segla vidare. När vi anlände verkade hamnen vara full - men alls icke! En alert hamnkapten vinkade och visslade på oss och klämde in oss där det just fanns en Parant-lång plats kvar, utanpå några båtar som kommit tidigare. Sedan kom det snabbt en hel rad båtar utanpå oss. Att ligga längs kaj med 10-12 båtar utanpå är inte ovanligt. Ju längre in mot kajen man ligger, desto mer spring över fördäck får man tåla en stor del av natten!

Södra hamnen med Christiansøs klippor. - De långa gula längorna är gamla kaserner med små lägenheter åt soldaterna och deras familjer. - Kanon med rejäl rekylbana.

En säregen idyll
Vi vandrade runt öarna och såg befästningsverk, kaserner och små pyntade välhållna gamla hus och vi funderade över kontrasten mellan dagens samhälle och detta gamla militära Skansen. Christiansø har ett gästgiveri och utanför spelade ett dunka-dunka-band med hängivna åhörare omkring sig. Från bastionerna mot norr såg vi de två öarna Græsholm och Tat, som är fågelöar med besöksförbud. Ornitologerna har räknat in 295 spontant förekommande fågelarter här, men i våra öron dominerade de välkända måsskriken.

Regnvatten samlas i stenkar, blir till alggrönt dricksvatten. - Ovant att se solen gå ned västerut över Sverige. - En blå timme. Lugnet breder sig. Några tar ned flaggan.

Avfärd med problem
Nästa dag skulle vi vidare. Vi får vänta tills besättningarna i båtarna utanför är vakna och kan släppa ut oss. Det står en stark sydgående ström genom hamnen, man riskerar driva på båtraden närmast akter om oss.
Vänliga händer ombord på båtarna förut hjälper till att kanta oss ut. De släpper oss när vi är nästan ute och vi kan dra på fart för att gå klara. Men då backar plötsligt en stor segelbåt ytterst häftigt bakåt, utan att se sig om, mitt framför oss. Vi får slå back för att undgå kollision och driver genast ned med bredsidan mot båtraden söder om oss. Ett CQR-ankare i fören på en av dessa båtar tar emot stöten mot en av våra babords mantågsstöttor, som viker sig. Vi svär länge och välformulerat över den slarvigt backande båten och kommer iväg på uruselt humör.

Men besöket på Christiansø var värt besväret och vi skulle gärna återvända dit.

Parant nr 2, "Anna Lejon".
Bilderna från Christiansø är enstaka rutor från en digital videofilm.


3) Segla söderut

Med Parant 119 sommaren 2004
Våren detta år var överraskningarnas årstid. Sålde min Fingal havskryssare och tre dagar senare var jag stolt ägare till en Parant som vi for och köpte i Västervik. Båten hade bara haft en ägare, nämligen Kurt Nilsson, som varit förman på Fisksätravarvet.
Jag har velat ha en Parant i minst tolv år, så saker sker när man minst anar det. Båten var inte utannonserad, men det var Poul-Henrik Kongstad som tipsade, tack så mycket.
Parant 119 är förlängd och all inredning är byggd av Kurt, som har möbelsnickarutbildning i grunden.

Semesterstart
Fick ner med lastbil båten i slutet på april och sjösatte tre dagar senare. Hade bestämt att gå på Danmarkssemester juli, var i Grekland under juni och trodde vi hörde fel om det svenska sommarvädret i nyheterna, så här kan det inte fortsätta när man kommer hem.
Start tisdag 6 juli: Allt är packat och klart för avgång, enda felet är att det blåser V 17 m/s.
Det blir att starta med övernattning i hemmahamnen i Landskrona. Onsdag fortsatt blåst 10 – 13m/s väst. Vi beslutar att gå över till danska sidan av Öresund för att få sjölä, känns otroligt skönt med 23 hk motor när hela överfarten är rakt mot vinden.
Första hamn blir Hellerup (11 nm) som ligger norr om gamla Tuborg- bryggerierna längs Strandvejen. Hamn med fasta bojar och helt nyrenoverade kajer, nära strand och med mängder av olika affärer längs huvudgatan. Hellerup är stort segelcentrum, känt för att den danske seglaren Paul Elvström varit aktiv och framgångsrik här. Hellerup Sejlklubb ingår i danska KDY (Konglig Dansk Yachtklub). Trevlig klubb med fin klubbrestaurang.
Torsdag 8 juli: Vi ska vidare söderut mot Dragør, en sträcka på 14 nm. Man kan välja att gå i två farleder sydvart. Längs Köpenhamn går man i Kongedybet eller längre ut i Drogdenrännan som är Hollænderdybet. Bägge dessa rännor går ihop norr om Kastrup flygplats vid en gammal stor fast stenfyr, Nordre Røse. Vi går in till Kastrup för lunch och för att hälsa på de två danska Paranter som ligger här, tyvärr är bara båtarna men ingen besättning inne. Efter fyren passerar flygplan som startar och landar tätt över oss, en spännande upplevelse.
Rännorna är kraftigt trafikerade av handelssjöfart och många kryssningsfartyg som alltid besöker Köpenhamn, men det är inga problem om man går längs sidan i de utprickade farlederna. Ett betydligt större problem är att strömmen kan vara kraftigt norr- eller sydgående.
Väl framme i Dragør börjar det tråkiga svenska sommarvädret även här, med mycket regn och SV – V vind, vilket innebär att vi fastnar nästan en vecka i - som tur är - en underbara liten dansk by. Här finns två stor hamnar att välja på. Pris som vanligt 100 DK med el och dusch. Här finns möjlighet att besöka Dragør fort med fin utsikt mot Öresundsbron, Falsterbo och Køge bukt. En fin turistattraktion i år som lockade många amerikanska kryssningsturister var renoveringen av en dansk fiskekutter som fraktat danska judar undan tysk ockupationsmakt till Sverige under andra världskriget.
Torsdag 15 juni: Äntligen bättre väder: V-vind 9 m/s, molnigt med lite regninslag. Avgång till Rødvig (26 nm) som ligger på sydsidan av Stevns klint. Efter Dragør möter man ny stor stenfyr, Drogden, som leder handelstrafiken vidare sydvart mot fyren Falsterborev.
Vi styr SSV mot klitterna som kännetecknar Stevns Klint och går över Köge bukt, som är omtalad att vara jobbig när det är mycket vind som ger rejäl sjögång. Efter två-tre timmar börjar klitterna av kalk att dyka upp, och man når en kalkutlastningsbro, men det är tio nm kvar att gå runt Stevn innan man når Rødvig som ligger lite in i en bukt.
Det är viktigt att man håller ut från land, eftersom det finns mycket fast och flytande bottengarn samt mängder av gamla pålar som fortfarande finns kvar i vattnet. Cirka 1 nm utanför Rødvig finns en angörings boj som är bra att använda som waypoint för att komma ut från klitterna innan man ställer kursen mot hamnen. I fint väder är vattnet medelhavsgrönt på grund av kalkbottnen.
Det som kännetecknar Rødvig är att detta var och är en fiskehamn men idag under sommaren en viktig hamn för fritidsbåtar som är på väg neråt i Danmark, Tyskland, och Polen.
Jag själv hittar en frisör som är engelsman och även dansk antikvitetshandlare. Men priserna hörs på danska, klippning kostar firs (80 DK).
En hel del holländska båtar besöker hamnen. De är av en typ som kallas Cotter, stålskrov och överbyggnad med stora motorer på 300 hk. Dessa båtar är så välgjorda att man tror det är plastbåtar.
Vi stannar en dag extra här för att gå runt, besöka skeppsmotormuseum som har tändkulemotorer som går att starta samt en specialutställning då den kända danska motorfabriken BUKH fyller 100 år. Många danska fritidsbåtar har denna pålitliga motor installerad.
Nu är det högtrycksväder och avgång till Præstø. som ligger inne i en liten grund vik. Kurs till angörings boj och därefter ca: 250 grader vidare västerut i Fakse bukt. Nu är det viktigt igen att hälla koll på fasta bottengarn och gamla pålar. Man passerar efter 8 nm Fakse Ladeplads som är en kombinerad handelshamn och småbåtshamn.
Inseglingen till Præstø börjar med en röd babords prick sedan går utprickningen med grundprickar och röda och gröna farledsprickar, kursen är nu syd. Innan man når in i viken och hamnen blir det mycket smalare i rännan och man styr nu väst igen, dock är det mycket bra prickat. Längs stränderna går kor på sommarbete, en vacker syn.
Vi når hamnen och hitta plats är inget problem då det är skyltat med rött/grönt. Stor härlig hamn med många båtar och läget är bra då staden ligger nära på gångavstånd. Staden är mycket präglad av gamla danska hus som ger en mysig atmosfär. På kvällen kommer en Parant in mot hamnen, det är Poul-Henrik Kongstads "Anna Lejon". Detta är första gången vi träffas och över en gin tonic får jag chansen att visa vår båt. Härlig kväll och loggen visar 17 nm. Denna hamn och stad är nog det bästa vi besökt i Danmark det blir att stanna kvar några dagar.
Tisdag 20 juli: Tyvärr sämre väder igen, men avgång till en hamn som vi inte har besökt: Fakse Ladeplads. Enkel insegling med farledsutprickning och silos att använda som landmärke. Trots att handels- och fritidshamn är grannar är det välordnat och trevligt. I stora hamnen intensiv trafik med lastning av kalk för utskeppning. Dagens distans är på 10 nm.
Torsdag 22 juli: Regn och gråväder. Fortsätter tillbaka till Rödvig, där dimma gör att det blir ett uppehåll på två dagar. Loggen visar igen 10 nm.
Lördag 24 juli: Åter i Öresund och plötsligt är det sommar och högtryck igen.
Kommer till Dragør för att finna musikfest hela helgen. Distans 25 nm. Vi väljer nu att fortsätta med att segla till olika hamnar vi känner till, med Gilleleje längst i norr. Får för varje dag bra tid att lära känna vår nya båt. Kommer tillbaka till Landskrona och lustbåtshamnen 6 augusti, nöjda med att få ha använt vår nya båt under en första semestersegling, som förhoppningsvis ska följas av många och långa rutter i danska farvatten.

mvh
Parant 119

 

Elisabeth K571 "Denne kutter deltog aktivt i redningen af de danske jøder fra Dragør til Sverige under Anden Verdenskrig."


Inloppet till Rødvig


Parant 119 i Rødvig. Hamnen är välbesökt, ofta är det fullt.


Holländsk cotter på besök i Rødvig


Äldre fiskebåtmotor på tändkulemuseet i Rødvig


Ur museets samlingar av motorer


P119 i Præstø hamn