Vilket väder!
Andra halvan av maj 2004 var kall och blåsig här söderut, kuling mest varje dag. Vi kom inte ut ur Lomma, hemmahamnen, på flera veckor. Istället fick vi lägga på extra förtöjning. Men så fick vi några sommardagar, med sol och lite värme, och vi kom ut på årets premiärtur, inledningen på den 23:e sommaren med Anna Lejon (Parant nr 2).
Det hade blivit lite väl lugnt - 2 m/s - och lite disigt. Vi såg att jättebygget Turning Torso i Malmö hade hunnit skjuta en bra bit i höjden och blivit ett nytt sjömärke i sundet.
Vi satte VNV kurs för att komma till Flakfort i Danmark.
Vi har 6,8 sjömil till danskt farvatten, men från Limhamn, småbåtshamnen i södra delen av Malmö är det endast 3,3 sjömil. Kortast är det förstås mellan Helsingborg och Helsingør, där svensken bara behöver segla 1,1 sjömil västerut för att lämna svenskt territorialvatten. Många av oss seglar i danska vatten utan att tänka på det.
Öresund erbjuder ingen skärgårdsmiljö, det mesta man ser är danska och svenska kuster med höga byggnader, industrier och skorstenar. Men "man tager vad man haver".
Alltnog, vi stävade vidare i det nästan fullständigt lugna vädret. Knappast något segel syntes, alla gick för motor. Vi kunde kolla att allt fungerade, - motor, laddning, navigator, autopilot etc, och inget verkade glömt eller fel. Så det gick fint att ligga utsträckt i solen och solbada, medan vattnet fortfarande bara var 10° och inte alls lockade till bad. Någon algblomning syntes inte till, fastän det börjat komma rapporter om gröna vatten norrut längs Västkusten.
Flakfort
Flakfort är en konstgjord ö, ett grusberg i 23 meters höjd, omgivet av en hamn, som danskarna anlade 1910-1914 till Köpenhamns försvar. Ön har dock aldrig varit inblandad i krigshandlingar och övergavs av den danska militären 1968. Då kunde båtfolket dra in och utnyttja hamnen fritt. Befästningarna fyller ön med gångar, kaserner och kanontorn, ett mörkt och spännande äventyr för barnen att besöka. För att inte "sandberget" skall försvinna har man planterat 3600 vildrosor på ön.
Några år efter militärens avmarsch bildades en förening för att bevara anläggningarna. En blygsam avgift togs ut av övernattande båtar. Stället blev mycket populärt, och oftast fick man ligga på danskt vis med många båtar utanpå varandra.
Men för något år sedan köptes hela ön av en svensk, som planerar konferenscentrum och utflyktsmål för företag. Då blev det helt andra priser. Strax man sätter foten på land blir man skyldig en avgift på 85 svenska kronor och stannar man över natten blir det 130 kr. Övernattningspriset börjar snart bli densamma i många svenska kommuner, men att betala för att gå i land några timmar ger åtskilligt muller hos många skeppare. Vi nöjer oss numera med att göra en kort sväng in om hamnen och kolla läget.
Dragør
Dragør är en liten pärla av gammal genuin dansk bebyggelse. Hittills har vi mest gått dit på en lång dagstur, och köpt øl. Det är inte mycket annat som är lönt att handla, när en dansk krona kostar över 1:20, mot 80 öre förr i världen. Men vi är tillräckligt många svenskbåtar som seglar dit i samma ärende, så det brukar vara överfullt vid alla platser i hamnen. Vi hamnar som regel i en solfjädersliknande samling vid en bryggnock. När vi så har släpat våra ölkassar (en dansk ölkasse håller 30 flaskor) bär det av hem igen för att hinna tillbaka före kvällen.
Denna gången var hoppet att kunna stanna över natten, men var skulle vi få plats? Döm om vår förvåning när vi fann flera lediga platser, grönskyltade med akterstolpar. Förklaringen var att Sejlklubben hade ordnat udflugt till Landskrona. På danska nöjer man sig med att kalla turen "udflugt", i Sverige hade vi nog dragit till med det flottare "eskader".
Alltnog, väl förtöjda och glada i hågen gav vi oss åstad mot den lilla byn, där vi annars bara brukat besöka Brugsen (danska Konsum). Nu utforskade vi de små gränderna, som är sevärda. Samtidigt inspekterade vi alla krogar, som det finns ett antal av, för att utvälja platsen för kvällsmaten.
De flesta husen i gamla Dragør är ockergula, i en mycket gammal dansk tradition och med lite skiftande nyanser. Dragør kallar sig "en ø på øen" (Amager) som till största delen rymmer Kastrups flygplats. Till Köpenhamn är det 15 km. 1934 startade färjetrafiken Dragør-Limhamn, och många svenska bilister har tagit den här vägen till Tyskland, via Gedser-Grossenbrode. Men färjetrafiken fick läggas ned när Öresundsbron byggdes.
Dragør var redan på medeltiden en viktig hamn bl.a. för Hansan. Här ligger också Danmarks äldsta lotsstation, manifesterat av ett högt trätorn i hamnen, som är samhällets kännemärke. Idag finns cirka 200 båtplatser i den gamla hamnen, röd/grön-skyltade.
Vi fann en trevlig restaurang med god mat och rimliga priser, där man kunde välja att äta så mycket
kinamat man bara orkade eller beställa typiska danska rätter. Kvällen avslutades ombord hos nära vänner, som också anlänt till Dragør, varvid skepparen bjöd på de ädlaste av drycker.
Längs bron
Nästa dag började det blåsa upp. Vi gav oss av österut på förmiddagen och kom snart att passera Pepparholm, den lilla konstgjorda ön söder om Saltholm, där tunneln under Drogden dyker upp och blir till bro resten av sträckan över till Sverige. Vinden låg nu omkring 10 m/sek, byig som alltid här söderut vid ostliga vindar. Sjön blev krabb, och vinden låg på Parantvis rätt emot. Vi gick förstås för motor tryggt och lugnt och nådde så småningom det stora brospannet över Flintrännan, 490 meter långt. Det bärs upp av två par pyloner, 204 meter höga, som lär vara Sveriges högsta byggnadsverk. Segelfri höjd här är 55 m. så det kändes rätt säkert att passera.
Väl igenom kunde vi ändra kurs och äntligen börja segla. Vinden var nu uppe i 15 m/sek i byarna och vi seglade fullt för bara genuan. Ibland så fullt att relingen doppade i vattnet. Härlig segling, men naturligtvis inte så effektivt. Vi borde haft mindre segel upp. Men vi njöt av färden, och mot eftermiddagen var vi åter i vår hemmahamn. VDO-loggen visade 47 sjömil.
Parant nr 2 "Anna Lejon"
|
Turning Torso heter bostadstornet som kommer att bli 190 meter högt, med 54 våningar, vardera om 400 m². Likt byggen sedan urminnes tider har detta blivit mycket dyrar än beräknat: hittills c:a 800 miljoner extra. Ett kostbart sjömärke.
Här är vår premiärtur 2004.
Redan vid inloppet till Flakfort möts man av ett stort plakat med priser.
Dragørs hamnplan. Det lilla gula huset till vänster i bakgrunden är turistbyrå och det större huset till höger - med den lustigt vridna skorstenen - är museum. Trätornet är den gamla lotsutkiken.
Vægterstræde
"Strøget" ned mot hamnen, där vi fann en trevlig restaurang.
Menyn studeras
Öresundsbrons spann över Flintrännan.
|