| Att kunna släppa rodret |
| Ibland vill man kunna släppa rodret en stund, för att t.ex. ändra skotningen, flytta en skotpunkt, hämta något i ruffen etc. Då är det vara bra att kunna fixera rodret. Annars går som regel båten snabbt upp i vind och står med fladdrande segel. |
|
Roderbroms Så här skrev vi när konstruktionen publicerades i Parantpärmen:
"Styr man sin Parant med rorkulten och har rattstyrningen frånkopplad får man som bekant tydligast roderkänsla vid segling.
Vill du ha närmare detaljer kan du ta kontakt med Hubert på
Roderbromsen kräver naturligtvis en del arbete att tillverka och installera. Betydligt enklare är ett "hackbräde", som går snabbare att ta fram, men som inte ger samma precision i kursinställningen.
Hackbräde
Bild 3 och 4 visar hackbrädet på plats, på framkant mellan de två akterluckorna. Vid användning fäller man upp "kammen". När den inte behövs längre fälls den ned och är ur vägen.
På rorkulten skruvas en plåtbit fast, som passar i hacken mellan kammens tänder.
Gångjärnen är vanliga mässingsgångjärn från järnhandeln (2 st kantgångjärn, storlek 50x40 mm, fabrikat Miller's, art.nr. 8414-SB).
Framkanten, där gångjärnen skruvas fast, är svagt böjd. Härigenom kommer gångjärnen att gå passande trögt, så att kammen håller sig kvar i uppfällt eller nedfällt läge.
Kammen tillverkas av stadig mässingsplåt, i detta fallet valdes en remsa som var 38 mm bred x 4,5 mm tjock, efter principen "man tager vad man haver". Bredden kunde gärna ha varit 50 mm.
Till plåtbiten under rorkulten valdes aluminiumplåt, 3 mm tjock.
Största delen av arbetet består i att göra hacken i kammen. Att såga ut med bågfil är ett tidsödande jobb, men kan å andra sidan efter finputsning bli ett vackert arbete. Då klarar man inte hela arbetet på en dag!
Men man kan göra det lätt för sig. Kammen på bilderna fick sina hack med en vinkelslip, av den lilla typen med 115 mm skiva. Sådana säljs på allahanda varuhus för ganska lågt pris. Det tog inte många minuter med slipen att göra de 17 hack som det blev i kammen. Fast tänderna blir inte så släta och fina, som när man sågar för hand (eller fräser med stor maskin, för den som har tillgång till en sådan).
Egentligen bör man tänka på att rorkultens plåt beskriver en cirkelbåge över kammen och därför inte göra alla hacken helt vinkelräta (bara mitt på kammen!).
Skruv med tjocklek 4 mm är lämplig till gångjärnen. Är tjockleken på den valda mässingen 4 mm eller mer kan man gott gänga hål för skruvarna som skall hålla gångjärnen mot kammen. Då slipper man bekymmer med mutter på kammens baksida.
Man behöver också ett par distanser mellan gångjärnen och båten, för att gångjärnet skall gå att fälla helt upp. Lämpligen användes små bitar av samma plåt, som kammen göres av. Se bild 7.
Vid monteringen provas exakt läge ut noga, innan man börjar borra hål för skruvarna som skall hålla gångjärnen mot plasten. Har man använt en bredare plåt till kammen kommer gångjärnen lite längre ned, vilket är en fördel. Plasten man skall borra i är nämligen ca 22 mm tjock, även på ovansidan! Det gäller alltså att inte komma för högt upp med skruvarna. Det kan bli kärvt att få på muttrarna på baksidan annars. 26 mm lång försänkt skruv är ett standardmått, men något längre är en fördel.
Skulle man vara i den situationen att rorkulten i max nedfällt läge går så nära akterluckorna, att det inte finns plats till en vinkelplåt på undersidan, kan man välja att sätta en bit helt plan plåt på rorkultens sida. Fäster man denna med en enda men kraftig träskruv, kan man vrida ned den mot kammen när denna fällts upp. Kommer man sedan ihåg att vrida upp plåten igen, slipper man förargliga repor på akterluckorna.
Lycka till! |
 Bild 1: Roderbromsens konstruktion.
|
