Öresund
Ett av världens mest trafikerade sund - man får hålla god utkik efter alla stora lastfartyg som är på väg norrut eller söderut. Särskilt trångt kan det bli när man passerar linjen Helsingborg - Helsingør, eftersom där ständigt finns stora och små färjor på korsande kurs.
Norra delen av Öresund kallas Öretvisten. Den liknar en tratt som vidgar sig norrut där sundet övergår i Kattegatt. Djupet ökar från högst 8 meter till 50, vilket påverkar bl.a. strömförhållandena. Här gäller ibland det gamla talesättet
att man seglar i kapp med bojarna, men bojarna vinner! När vind och ström samverkar kan sjön bli ganska besvärlig, även om vi Öresundsseglare är rätt vana.
Danska och svenska hamnar
På den danska sidan finns gott om hamnar för fritidsbåtar. Några är riktigt stora medan andra är pyttesmå med dansk "hygge", trångt men gemytligt.
Danskarna är verkligen ett seglande folk. Under stor delen av året ser man danska seglare i Sundet. De riktigt tuffa sätter en ära i att ta en segeltur på julafton!
När det gäller hamnar på den svenska sidan har man lite färre att välja på. Den stora magneten är förstås Ven, där det ofta är överfullt i säsongen eftersom både danskar och svenskar gärna söker sig dit.
.
Start i kallfrontsväder
Vi satte kurs norrut, med hopp om kommande bättre väder. Gräsrännan är en smal farled som leder söderifrån upp mot infarten till Landskrona. Vi hade satt genuan och fick en skön segling. Sedan kom vi in i stora farleden mellan Ven och svenska fastlandet. Här råder trafikseparering för större fartyg. På denna sidan Ven går trafiken norrut. Nu måste man se upp och hålla långt åt sidan. Vi tänkte oss in i Helsingborgs norra (lyx)hamn. Mest därför att vi inte varit där med båt. Vi går vanligtvis på den danska sidan.
Vi kom till den nybyggda hamnen där alla båtar var mycket större än vår Parant. Den eleganta hamnen bjöd tyvärr på kraftig svinga.
16 tunnor Single Malt
Vår båtgranne kom för att titta till sin båt och började prata med oss. Han var skotte, med arbete i Sverige. Han hade för vana att varje år investera i en tunna single malt whisky av det förnäma märket Springback. En whisky barrel rymmer 53 gallon. Vår skotte erkände att han hade mer whisky än vad han kunde dricka upp resten av sitt liv. Men han betraktade tunnorna som en god investering, priset bara steg. Nu ägde han 16 hela tunnor.
Hamnen ligger intill Helsingborgs centrum och vi promenerade omkring och klättrade bland annat upp i det gamla försvarstornet Kärnan, som började byggas på 1300-talet. Eftersom vi skåningar varit danskar längre än vi varit svenskar byggdes tornet förstås under dansktiden. Invändigt är tornet mindre än man kunde vänta, eftersom murarna är 4½ meter tjocka.
Norrut, mot Mölle
Nästa dag lyste solen, men vinden var ganska svag. Vi satte kurs mot Mölle, där goda vänner fanns, som vi skulle hälsa på. För en gångs skull hade vi en kraftig medström genom Öretvisten och redan klockan 11 var vi i Mölle. Här fanns gott om plats, säsongen hade inte börjat. Det var den 16 juni.
Mölle var en gång i tiden beryktat för sina gemensamhetsbad, vilka ansågs skandalösa. Fast de badande verkade ha mer kläder på sig i vattnet än på land, om man ser på gamla fotografier.
Men nu var det nästan heldött. Solen stekte, det var vindstilla. Vi tänkte handla lite mat för kommande dagar. Efter åtskilligt kringströvande för att hitta en Ica eller Coop eller liknande fick vi av en inföding det dystra beskedet att i Mölle finns ingen vanlig livsmedelsaffär. Vi hade svårt att tro det.
Men hos våra vänner fick vi en utsökt middag med goda viner. Så goda att vi nästa morgon rörde oss lite stillsamt. Men vi gav oss iväg kl. 9 och fann att vinden kom att vrida till mer eller mindre rakt emot (kallas "Parantvind" ombord hos oss). Den goda medströmmen hade nu blivit en motström.Vi gick för motor, 58 sjömil, och kom till först i skymningen till Träslövsläge, söder om Varberg. Här var det ont om plats - alldeles fullt med hemmabåtar - ingen verkade ha gett sig av på semester än.
Proviant i Varberg
Nästa dag gjorde vi en avstickare in till den gamla hamnen i Varberg, där det finns en fritidsbåthamn. Mycket lämpligt för hungriga seglare som vill hitta en välsorterad livsmedelsaffär en söndagsmorgon. Det går fint i Varberg. När vi inte behöver proviantera ligger vi gärna i den stora och välordnade fritidshamnen på Getterön, nordväst om Varbergs centrum.
Vi satte kurs på fyren Lilleland intill Nidingen, som passerades kl 12.30.
På kvällen tog vi natthamn på Rörö, som ligger en bit ut i havet, väster om Nordre älvs mynning. Vi hade gått 62 sjömil. Till den nästan tomma hamnen i Rörö kom från olika håll två båtar och i vardera fanns egna familjemedlemmar. Det blev en festlig kväll, trots en del regnskurar.
Vädret var på väg att bli allt sämre. Regn, åska och kyla utlovades hela den kommande veckan. Det var ju bistert. Vi funderade lite på var det var bäst att ligga inblåsta och om kapellet skulle hålla tätt, det har ju några år på nacken.
Mot Marstrand
Den 19 juni mötte med både regn och solsken och med hård sydlig vind. Vi beslöt att gå till Marstrand, eftersom det väntades fortsatt dåligt väder. Marstrand kunde ju bjuda på en hel del omväxling om det blev fråga om inblåsning. Det finns en härlig promenad runt Marstrandsön, som antagligen de flesta båtgäster missar.
Vi valde att gå den trygga leden genom Albrektsunds kanal. Väljer man att gå på utsidan av Klåverön, genom Stora och Lilla Sillesund får man vara beredd på en kämpig passage. Där går vi helst i svaga vindar, och nu blåste det kraftigt.
När vi kom ut från Albrektsunds kanal och hade Marstrandsön framför oss, fick vi se en ovanlig syn. Bryggorna ut från Marstrand går i ost-västlig riktning och man ligger alltså med sin båt i nord-sydlig position. Bryggorna var tomma mot söder och fulla mot norr på grund av den hårda vinden. Vindmätaren visade byig vind, 10 - 14 m/sek, inne i gästhamnen.Vi är annars mest vana vid att sällan få någon plats i Marstrands gästhamn, så fullt brukar det vara. Nu var det dessutom bara fyra dagar till midsommarafton.
I gästhamnen får man inte ankra. Istället finns kraftiga linor från varje plats vid bryggan, ut rätt långt och ned till bojstenar. Man får fiska upp en lina, alternativt följa den från bryggan akteröver, så att man kan förtöja vid akterknapet. Linorna är synnerligen slemmiga och rätt smutsiga, men när man väl förtöjt fungerar de bra. Systemet har antagligen framtvingats av slarviga båtförare som lagt sitt ankare över andras, med sedvanligt rabalder som följd.
Vi upptäckte att Marstrand tillhandahåller trådlöst Internet, så att man kan kolla sin e-post etc om man har dator ombord. Men det är inte gratis: 60:- för 6 minuter.
Fotbolls-TV på Gullholmen
Nästa dag lockade med en solig förmiddag, som sedan övergick i regn och riktigt trist väder. Men vi var redan på väg. Vi följde den gamla välkända leden över Marstrandsfjorden, förbi Klädesholmen med sitt märkliga konstverk och vidare mot Hjärterörännan.
Sedan går turistleden förbi Skärhamn, genom Kyrkesund, Mollösund, Kråkesundsgap och längs Härmanö till Gullholmen. Vi kan leden utantill.
Tre segelbåtar på en gång in i Gullholmens lilla hamn - men vi fick plats! Industrisemestern hade inte börjat. Nästa vecka skulle invasionen komma.
Men nu var det VM i fotboll och en för Sverige viktig match. Folket gick till restaurang Skottarn för att se matchen på storbilds-TV. Skepparen blev ensam kvar ombord, helt ointresserad av fotboll. Att ladda över en binge digitala foton från kameran till medhavd laptop var viktigare, tyckte han. Matchen gick att följa ändå, utan TV. Besvikna vrål eller glädjetjut talade hela tiden om hur det gick. Det kunde inte undgås.
Men vi hann med en promenad på den tättbebygda ön. Alla slags hus från stugor till villor, med bara små stigar emellan, mycket pittoreskt. Tyvärr sågs många hus på väg att förfalla, ofta ruttet trä under plastfärg.
Fast i Fiskebäck
Egentligen skulle vi vara inblåsta på Gullholmen, men för det mesta blåste det bara 4 - 6 m/sek.Vi gick för motor i medvind till Fiskebäckskil.
På väg in i hamnen börjar regnskurar omväxla med solsken.Vi får goda platser allt medan hamnen börjar fyllas. En ung hamnkapten i gummijolle med föredömligt tyst motor far energiskt omkring och dirigerar inkommande båtar. Han har dessutom en lista på hemmabåtarna och vet vilka av deras platser som är lediga och hur länge. Heder åt denne vänlige och flitige man!
Vi tycker att hamnen är trevlig och bestämmer oss för att ligga kvar. Här kan man nog fira midsommar på ett angenämt sätt, utan störande bråk och fylleri. Det visar sig vara alldeles rätt.
En stor seglare kommer in och letar förgäves plats. Nej, nu är det fullt! Han backar med stort gaspådrag för att komma ut från bryggorna och märker inte att han därvid sliter av förtojningen till sin fina Bombard-jolle. Vi ser honom försvinna ut mot den yttre hamnen. Jollen driver sakta in mot en rödskyltad plats och lägger sig till ro där, som om båtplatsens innehavare avsiktligt hade lämnat jollen kvar. Vi kikar då och då på jollen, men ingen tycks bry sig om den. Slutligen anmäler vi händelsen till hamnkaptenen. Efter några timmar kommer en glädjestrålande man och tackar för vår uppmärksamhet.
Midsommarafton
Dagen börjar med uselt väder. SV vind upp till kulingstyrka. Störtregn. Ganska små förväntningar på kvällen. Inte tal om att leta efter någon festplats med majstång att dansa runt. Små grodorna hörs inte, istället trummar regnet mot kapellet, som till slut ger upp och börjar droppa. Miserabelt.
Men haver man sett på maken, undrens tid är inte förbi: vädret bättrar sig! Vid 16-tiden är det riktigt skönt.
Intill hamnen finns en liten lekplats och en gräsplätt. Båtägare i Fiskebäckkil släpar fram stolar och bord för sin traditionsenliga midsommarmiddag. Vi utbölingar erbjuds att vara med och får printade sångtexter i handen, mest sådana som föregår armböjning. Alla rustar och dukar upp. Nypotatisen är självklar, likaså de efterföljande jordgubbarna. Stämningen stiger, sånger klingar (?) från borden, dock inte samma sång samtidigt. Vi njuter stort och är glada. Det dåliga vädret har vi glömt. Vi tackar till slut och tågar frivilligt till båtarna sedan en äldre herre halat fram en gitarr och låtit höra diverse sånger, dock med en viss osäkerhet om hur verserna går.
Raka motsatsen i Lysekil
På midsommardagen var vi tvungna att gå tvärs över Gullmaren och söka få en hamnplats i Lysekil. En av oss måste nämligen åka iväg till ett viktigt möte, och det gick bara med buss från Lysekil.
Jodå, det fanns plats i gästhamnen. Vi såg fram emot en stillsam midsommardag, eftersom innefolket förmodades vara rätt trötta efter gårdagens övningar.
Icke, sa' Nicke! Istället blev det som i Hasses och Tages visa "Stetsonhatt": ...hög musik å flimmer å ett j - ä - v - l - a hålligång...
Redan på förmiddagen skrålades det ur minst hundra manliga strupar. De var varken trötta eller tysta, men så gott som alla var enarmade. Den andra armen gick åt att ständigt hålla en ölburk. Burken byttes ofta mot en ny, den tomma kastades i hamnen där ölburkar redan flöt i stora stim. "Sångarna" huserade i snabba motorbåtar som förtöjt i varandra längst in vid restaurangen. Man hade tagit med stereoanläggningar hemifrån och drev dem från bryggornas elkontakter. Det blev oerhört många watt. Eftersom man spelade olika skivor samtidigt gällde det att ha så hög volym att man kunde överrösta de närmaste konkurrenterna.
En särskild anledning till allt detta var återigen fotbollen. Det var nämligen dagen för VM-matchen Sverige-Tyskland, och man använde hela dagen att komma i form till denna ödesdigra match. När sjungandet tog slut ropade man ideligen i kör "Sverige, Sverige, Sverige!" Andra ropade "Sieg Heil!" Matchen började kl 17 och tyskarna gjorde som bekant strax 2 mål.
Sverige utslaget ur turneringen. Relativt tyst i hamnen.
Alvön - jättegrytornas ö
Vi seglade vidare och passerade Smögen och alla klädbutikerna vid den långa bryggan, men gick istället in i Kungshamn för proviantering. Ett bra ställe, särskilt nu sedan man byggt ut antalet gästplatser betydligt. Nära till livsmedel och andra butiker så att man slipper släpa fyllda kassar alltför långt (dock lite längre från Systemet).
Så gick vi genom Sotenkanalen och sökte natthamn vid den spännande ön Alvö. Den ligger ett stycke nordväst om Sotenkanalens norra mynning. En farled passerar mellan Klätteskären och Alvö.
Vi gillar mest att gå söderifrån in ett litet stycke i viken på västra Alvö. Där finns dubbar, och om det är få besökande kan man utmärkt väl ligga längs klippan. Ha helst med skriftlig vägledning, t.ex. den förträffliga boken "Skanör-Strömstad" (Nautiska Förlaget) eller Kryssarklubbens hamn- och farledsbeskrivningar.
Sveriges största antal jättegrytor finns på Alvös norra del - förunderligt och imponerande. Det finns också en stor stenlabyrint av samma typ som på Blå Jungfrun i Östersjön. Till sist kan nämnas stora stenblock som bildar undervattensgrottor, som lär vara spännande att besöka för den dykkunnige.
Äntligen visar sig solen mera varaktigt. Välbefinnandet stiger. Vi beslöt stanna en extra dag på Alvö för att njuta av det goda vädret och av den förträffliga naturhamnen.
Det skulle visa sig vara början till det stora högtrycket och det som vi minns som "kanonsommar".
Nästa dag går vi till några av öarna i närheten, och bjuder in familjemedlemmarna i de andra två båtarna till champagne-party. Vi firar nämligen vår 30-års bröllopsdag. Man förvånar sig över att vi inte gjort något ståtligare än så av dagen, även om det var en god champagne. Det leder till att vi bjuder alla på middag i Bovallstrands fiskrestaurang.
Hamnholmen/Skutholmen
Det finns en gammal hamnplats några sjömil ut i havet, väster om Hamburgsunds norra mynning. Hit sökte sig segelskutorna i dåligt väder eller vid olämplig vindriktning. Ända sidan medeltiden användes platsen och det finns belägg för detta i form av talrika ristningar på släta berghällar. Det finns ristningar ända från 1500-talet, och särskilt många från 1600-talet. På Vedholmen fanns i gammal tid en begravningsplats. I övrigt är Hamnholmen/Skutholmen en mycket populär plats för fritidsseglare, här är nästan alltid fullt. Så blev det också fram emot eftermiddagen och vi insåg att nu hade den verkliga semestertiden börjat, då man helst borde vara vid nästa natthamn vid 11-tiden på förmiddagen, för att bevaka en plats när de sista gästerna från föregående dag ger sig iväg. Det snabbt ökande antalet norska båtar bekräftade också att nu skulle det bli trångt.
Ulsholmen, med goda utsikter
Vi fortsatte norrut och sökte mitt på dagen natthamn vid Klövskären, som ligger intill Otterön, sydväst om Grebbestad, men där var redan fullt. Vi fortsatte till Ulsholmen, sydväst om Havstenssund. Här var det nästan fullt, men vi fick plats. När man går i leden sydväst ut från Havstensund passeras ett kummel med det ovanliga namnet Vakupp. Lite längre ned i leden passeras grundet Väckersten och slutligen fyren Väcker. Man kan ju gissa att den där stenen orsakat ett antal grundstötningar och att kummel och fyr på var sin sida om Väckersten har ett samband.
Ulsholmen är en vacker ö med goda promenadmöjligheter. På norra delen finns ett högt berg, som är rätt bekvämt att klättra upp på om man kommer från nordvästra sidan. Att ta sig ner igen mot sydost är besvärligare, men det går. Uppe på toppen har man en fantastisk utsikt. Mot norr ser man Kosteröarna vid horisonten och mot sydväst ser man till Väderöarna. In mot fastlandet har man en förnäm bild av bohusländsk skärgård.
Norr om Ulsholmen ligger Långeskär, med goda förtöjningsmöjligheter på nordsidan. Även här rekommenderas att ha skriftlig vägledning ombord, t.ex. SXK-V:s hamn- och farledsbeskrivningar.
Koster
Nästa dag gick vi upp mot Kosterfjorden. En lätt bris fyllde vår genua. Vi gjorde 3-4 knop och njöt av en stilla segling i det fantastiska vädret. Värmeböljan höll i sig ännu. Vi svängde in i Kostersundet, rullade in genuan och gick sakta för motor.
Vi förvånades över en liten förarlös personfärja som kilade fram och tillbaka mellan Nordkoster och Sydkoster.
Det här gula flytetyget väckte först inte vår uppmärksamhet.
Men när vi kom närmare såg vi skyltar som upplyste att detta är en förarlös färja. Sådan hade vi inte sett förr.
Nu var vi där man har flest soltimmar per år och där badvattnet har atlantisk sälta. Solen gassade också - värre än någonsin kanske en och annan tyckte under denna långa värmebölja.
Att segla i Kosters södra skärgård är en utmaning. På Västkusten finns knappast en större samling av grund, stenar och småskär än här, men också många fina natthamnar i skyddade lägen. När man lyckosamt har nått sitt mål kan man pusta ut, efter skarp utkik och sakta fart. Särskilt kring Ursholmarna tittar ofta nyfikna sälar upp, som om de kollade hur man lyckas navigera.
Nåväl, vi klarade oss fram till vårt mål, Arholmen som ser ut som några rätt höga men smala stenryggar, där man kan förtöja längs klippan.
Arholmen, längs klippan, med kapellet som soltak.
Vändpunkten
Nu hade vi varit ute i 21 dagar. Vi skulle inte längre norrut, vi hade nått vändpunkten och det var dags att börja vända hemåt. Tyvärr hade vädret också nått en vändpunkt. Högtrycket och värmeböljan höll på att ta slut, och rapporterna började hota med åska och regn. Fast vi nästan glömt det fick vi på nytt tänka på var vi ville befinna oss, om det blev oväder. Vi är emellertid inte ovana vid att gå mycket långa distanser, med start i gryningen och natthamn först i skymningen. Rena nattseglingen brukar vi dock undvika.
I Bohuslän kan man ofta välja alternativa vägar och vi behövde därför inte gå samma väg tillbaka som vi just gått norrut. Först när vi kommer ned mot Nidingen och har lämnat skärgården, blir det samma gamla led som vi gått så många gånger, längs Hallandskusten och ned i Öresund. Vi brukar därför skynda oss om dåligt väder är i faggorna, så att vi helst inte behöver gå längs den oskyddade Hallandskusten i hög sjö. Då är det bra med en stark motor - vi väljer snabbaste färdsätt, och det blir ofta för motor.
Denna gången gick hemfärden genom Havstenssund och Hamburgsund och med natthamn i Kungshamn.
Vädret blev inte så dåligt. Vi kom nöjda tillbaka till hemmahamnen tre dagar senare. Vår seglats hade varat i 25 dagar och enligt VDO-loggen hade vi gått 548 sjömil. Av 16 sådana här färder till Bohuslän hade denna varit en av de bästa!
Poul-Henrik Kongstad, ombord på Parant nr 2, "Anna Lejon"
Stilla eftermiddag i Mölle
Lilleland fyr med Nidingens fyrplats i bakgrunden. Här häckar sedan gammalt tretåig mås.Tilläggsplats saknas, man får ligga på svaj och ro in med jolle..
Marstrand välkända profil med Carlstens fästning, i folkhumorn kallad Bläckhornet.
Tunga regnmoln över hamnen i Fiskebäckskil
Midsommarafton med fiskebäckare
Hålligång i sommarnatten, Lysekils gästhamn
