Botten! - En säsong med de nya men svaga färgerna

Nu har väl de flesta slut på gammalt lager av riktig bottenfärg och har fått ge sig på de nya, försvagade bottenfärgerna. Här en rapport om hur det gick den sköna sommaren 2002 - på Västkusten.

Vi hade kört med VC17 i många år på vår Parant, med gott resultat. Vår hemmahamn är vid Öresund, och i allmänhet använder vi semestern till att segla upp längs Västkusten. Vi kryssar omkring i Bohuslän i några veckor varje år.
Det är saltare vatten, som bekant, och bekymret är alla havstulpaner, som växer på oskyddade skrov.
Med den ursprungliga VC17 kunde det visst sätta sig några enstaka havstulpaner i något skrymsle, men det var ingenting man behövde tänka på i praktiken.
Vi fann emellertid att VC17 under senare år hade allt svagare förmåga att hålla odjuren borta, man kunde finna en hel handflata täckt av dem på hösten, när båten lyftes.
Vi funderade flera år på att byta till annan färg, men dem vi frågade på båtmässor ville inte ta på sitt ansvar att deras färg skulle sitta kvar ovanpå VC17.

Vad skulle man nu ha i stället?
Efter studium av allt Kemikalieinspektionen skrivit om bottenfärger och vilka som fortfarande fick användas föll valet på Hempels nya Mille Dynamic, eftersom den föreföll skola vara något mera effektiv än övriga.
Båtbotten torrslipades med excenterslip och ansiktsmask, ett otrevligt, men förmodligen nödvändigt arbete. Det var inte tal om att ta bort all gammal bottenfärg, endast att rugga upp ytan med fint sandpapper så pass, att den nya färgen kunde få rimlig chans att fästa. Därefter två lager Mille Dynamic, svart, med iakttagande av alla förskrifter på den dyra 2,5 liters burken. Enligt säljaren borde det bli över till ännu en strykning, men det stämde inte, allt gick åt.

b>130 dagar, 612 sjömil
I hemmahamnen ligger vår båt förtöjd i nord-sydlig riktning. Det eventuella solljus, som når skrovets sidor, bör rimligen vara rätt lika fördelat på förmiddag och eftermiddag. Men påväxningen skulle som vanligt visa sig allra värst på södersidan.
I år låg båten i sjön 17/5 - 23/9, = 130 dagar. Vi seglade under 20 dagar längs Västkusten norrut till Bohuslän, kryssade om kring där, och vände sedan åter, = 516 sjömil. För övrigt blev det mest småturer i Öresund på helgerna.
Summa 612 sjömil detta året. Det är ett normalt utnyttjande av båten för vår del, och det har inte brukat ge några problem med besvärande beväxning på båtbotten.
Men nu blev det tvärtom!

Ack du Mille!
Mot slutet av säsongen märktes en tydlig fartminskning vid gång för motor. Vi kör alltid vår MD11C på 1700 varv vid marschfart och följande siffror gäller förstås vid detta varvtal.
På våren efter sjösättningen brukar vi kunna jaga upp farten i 6,5 knop enligt vår gamla mekaniska VDO-mätare. Men den har alltid varit en glädjemätare, och sedan vi fick GPS ombord, så vet vi förstås den verkliga farten. Men nu framåt sensommaren orkade inte vår mätare upp mer än till 4 knop, en påtaglig skillnad. Det visade sig inte vara särkilt kraftig beväxning varken på motorns propeller eller på mätarens lilla propeller på skrovsidan.
Förklaringen var i stället den fantastiska beväxningen på skrovet i form av stora stråk med flerdubbla lager av havstulpaner. I stället för en glatt yta att segla på, kan man föreställa sig skrovet pålimmat med grov singel!
Bilderna talar sitt tydliga språk I övrigt var hela skrovet täckt av en tunn hinna av en brungrön alg, som knappast brukar hejda farten och som lätt försvinner med med högtryckstvätt.

Hur får man bort dem???
Att ta bort en sådan mängd havstulpaner är inget lätt jobb. En sak är att ta bort själva kalkskalet, - men sedan sitter en skrovlig limyta kvar, och den är betydligt svårare att bli av med. Skalen är lättast att få bort medan de ännu är fuktiga, men med limresterna är det tvärtom.

Prova olika metoder
Vi provade många sätt att få av kalkskalen: vanlig skrapa, roterande sandpappersrondell, roterande stålborste, hörnslip, excenterslip, planslip och högtryckstvätt (100 bar). Det visade sig att snabbast gick det med planslip, med ett grovt vattenfast slipark kornstorlek 80 eller ännu hellre grov smärgelduk (Planslip: plan sula som darrar). Vanliga, icke vattenfasta slipark löses upp mycket snabbt och duger inte alls. Eftersom planslipen inte når in överallt får man gå efter med skrapa (Skarsten). Skrapans utbytbara blad blir dock snabbt slöa, men i stället för att hela tiden byta dem kan man skärpa snabbt på en smärgelskiva.
Sedan fick de kvarsittande limresterna torka.
Först försökte vi lösa upp dem med olika kemiska medel, bl.a. saltsyra, utan framgång. Sedan provades alla de mekaniska metoderna igen. Bäst lyckades vi med roterande samdpappersrondell, med medelgrovt sandpapper. Då går det att få en slät yta. Visserligen går en del av färgen också av, men vadå? - den hade ju ändå inte klarat uppgiften att hålla havstulpanerna borta, så det blir inte den färgen fler gånger.
Ett tips är att ha en stålborste till hands och då och då köra den snurrande rondellen mot stålborsten, för snabb rensning.

Hur ser din Parant ut vid upptagningen i år? Tag några foto, det kan vara enkla amatörfoton, låna oss dem, och ange färgens namn och typ, och var du haft båten, så kan vi göra en sammanställning som säkert många kan ha glädje av! Postadress: Svenska Parantförbundet, Ljunggatan 39, 24465 Furulund.
 

Fler bilder här nedan:
 






Kölen sedd från bakkanten

.

En del stora ytor var ganska fria från beväxning.  Kraftig algpåväxning som torkade till en grön yta.

 
Givare till vår mekaniska logg.Givare till ekolodets logg. Satt fast!

 

Skalet, som lättast går av innen det torkat. Limfoten som blir kvar.